möta folk är kul
Sammanträden, policyplaner, strategier och åsikter är kul
Men inte i samma grad som folk.
Ett par kuliga folkmötesepisoder är innehållet i denna bloggpost.
Jag besökte ett dagis igår, måndag. Skulle berätta julberättelsen för småpluttarna. Pluttar var det. Den äldsta var fyra år, många var tre och ett par två.
Med mig hade jag resväskan med församlingens mjukiskrubba.
Jag tog fram ett får, frågade vad det var. Inget svar. Ett till. Och ett till. Och ännu ett.
Det är Bään! förkunnade en av de minsta.
Vad kallas de som sköter om fåren? Jag frågade så.
Kåbojs! blev det självklara svaret. Tre år.
Ja, just det. Men fårkåbojsar kallas något annat?
????
Herdar! berättade jag.
Och så en åsna, en ko, ett kobarn, Maria, Josef, ängel, tre stjärntydare, en vingelbent kamel, krubban med halm och Jesus som centrum.
30 minuter tar ett sånt dagisbesök. Ungefär.
Med ett par vuxenkommentarer till personalen.
I förrgår – söndag – firade vi Familjemässa i Älvsby kyrka. Söndagsskolan Skatten var flyttad upp ur källaren. Alla fick vara söndagsskolisar. Alla 110. I alla åldrar.
Jag hade inte ansvaret i gudstjänsten. Det var en av konfirmandernas man-ur-huse-söndagar och jag hade haft en konfirmandlektion innan från 10.00 men i gudstjänsten var jag firare.
Litet Lucia-tåg, Skatten-förkunnelse, barnkör och Mässa. 39 kommunikanter.
Sedan gröt i Församlingsgården. Det var där jag avancerade.
De flesta söndagar serveras ett enkelt fika i kyrkan efter gudstjänsten. Förr var det alltid i Församlingsgården men nu är det bara ibland. När det liksom är ”lite större”.
Det finns en lite flicka i mjölktandtapparåldern som alltid är i kyrkan och är på alla möjliga och omöjliga sätt jättegullig. Förr, när hon var utan gluggar, brukade hon när hon och andra barn var färdigfikade komma till mig och säga:
Höddu pjästen! Kan vi få vaja i lekjummet?
Efter att ha kommit överens om efteråtpinalhopplockningen brukade jag låsa upp.
Den här söndagen kom hon inte fram. Det var hennes lillebror som var talesperson för barnen.
Jag satt i prat med en konfirmandpappa med sambo. Gossen smög sig fram, la sin hand på min underarm och ställde storasysterns fråga.
Men med annan inledning: Höddu Jesus...
Snacka om avancemang!
Upplåsningstvång!
