stigstrombergsson

I församlingsgården i mitt arbetsrum finns en massa böcker, papper och annat jox. Där finns också några pärmar med ”lektionsutkast” för de Bibelstudier jag fick förtroendet att vara med i och ansvara för under 1980-talet.*

Från de pärmarna kan jag nu – vilket knappast intresserar någon – mer noggrant lista vad som gjordes de arbetsår jag fick uppdraget att vara med.

• 1983-84: Apostlagärningarna i en grupp – som jag berättade i förra inlägget.
• 1984-85: Samma sak! Det är en omfattande Bibelbok!
• 1985-86: Bibeltexter i urval utifrån boken Jesus en av oss. Den innehöll utifrån mottot evangeliserande Bibelstudier utkast för 50 Bibelsamtal främst inriktade på studenter. I mer vuxenbearbetade former skissades två separata serier för två grupper udda respektive jämna veckor med en och annan gemensam storsamling. Upplägget gjorde det också möjligt för den som ville ingå i bägge grupperna och delta varje vecka – vilket några gjorde.
• 1986-87: I två grupper mer av troslära utifrån boken Bekänna sin tro. Två andra grupper jobbade med Glädjens ord – liten Bibelskola som var ett speciellt koncept med utgångspunkt i en liten bok med företrädesvis utvalda avsnitt ur Lukasevangeliet och en vuxenstudiehandledning – som åtminstone jag hade tillgång till. Konfirmandmaterialet den säsongen hette Glädjens ord och utgick från samma avsnittssamling men med tillhörande konfirmandbok. Ungdomar och vuxna knåpade alltså med samma texter. Några konfirmandföräldrar nappade på saken.
• 1987-88: Tre grupper med olika material: Upptäck bönen, Jesus då och nu och Fem brev av Paulus (Giertz).
• 1988-89: En stor grupp på knappt 20 deltagare rodde genom Markusevangeliet med hjälp av Bo Giertz´s kommentar. En annan lika stor ägnade sig i En tro för livet åt troslära och dogmatik. Dessutom fortsatte några som våren innan konfirmerats i årskursniocirkeln Leva livet utifrån en bok med samma namn.
• 1989-90: En grupp Bibeljobbade med Romarbrevet vägledda av mig och Bo Giertz som genom åren blivit ett riktigt radarpar. I två grupper inleddes samtidigt ett stort projekt: Dialog. Det var ett gediget material i tre böcker och en handledningspärm som SKS – studieförbundet som nu heter Sensus – hade hittat i lutherska kyrkan i USA samt översatt och anpassat till svenska förhållanden.** Grundtanken i det var två Jesus-repliker: Lär av mig och Ni skall vara mina vittnen. Lär av mig var två böcker from och vetenskapligt anständig Bibelkunskap som grupperna nog ibland fann lite svår men i alla fall fixade. Ni skall vara mina vittnen innebar att rustas och öva för att bland vänner, bekanta och kanske dörr-till-dörr aktivt sprida budskapet om Jesus och samtala tro. I USA jobbar ju inte bara Mormoner och Jehovas vittnen så utan metoden används också av andra – till exempel lutheraner. Det var svårare. Många tyckte det var osvenskt – typ.
• 1990-91: Dialog fortsatte i två grupper. Under hösten var jag föräldraledig och vid nyåret slutade jag i församlingen och blev stiftsadjunkt.
• 1991-2013: Jag tror att en kvarvarande kollega tog över 91 – men vet inte säkert. När han ett par år senare flyttade kan det vara så att det togs en kort time out – men jag vet inte. När den nye komministern (sedermera kyrkoherden) Tomas Lång etablerat sig togs i alla fall det hela upp igen och under tjugo år har hela Nya testamentet behandlats, en del böcker både två och tre gånger. När och i vilken ordning har jag – inte heller han – i dagsläget koll på.
• 2013-14: Efesierbrevet – kyrkoherden.
• 2014-15: Uppenbarelseboken – tredje varvet med samma kyrkoherde.
• 2015-16: Uppenbarelsebokens slut innan jag fick uppdraget Första Mosebok.
• 2016 under hösten: Första Mosebok.
• 2017 under våren: Andra Mosebok fram till och med Påsklammet och flykten genom Röda havet. Sedan paus med acceleration! Under Fastan innan Påsk fördjupar vi oss varje vecka i Passionshistorien som den berättas hos evangelisten Markus och parallellt med det den kristna Kyrkans sju Botpsalmer ur Psaltaren. Efter Påsk Moseboken igen fram till händelserna vid Sinai och buden precis innan Pingst. Andra halvan av boken med lagar instruktioner för hur man skall bygga tält-templet får deltagarna läsa under sommaren – om de vill.
• 2017 under hösten: Öppet. Men jag lovade på tisdagskvällen när gruppen valde Andra att om de sedan väljer Tredje Mosebok pensionerar jag mig – ett år i förväg.

Efter den viktiga rödmarkerade texten i förra inlägget förnekade jag ledarnas betydelse. Jag lovade att tala om vad det ganska omfattade Bibelarbetet i stället beror på. Jag tycker listan ovan ger beskedet: Det gavs plats!!

Förra rektorn på folkhögskolan – han som var största delen av min tid – sa ibland i sammanhang där vi dryftade spänningen mellan snack och verkstad: Det är det man gör som blir gjort!***

Jag vill komplettera det något med Det är vad man planerar som kan bli av!

DÄR är nyckeln. Att det i alla år planerats, reserverats lokaler, vikts tid och inbjudits till Bibelstudium. Att man har haft viljan, beslutsamhet och envishet. Då blir det av.

Gud vill ju det hela!

Gud vill – rimligen – att människor skall mötas för att lära och byta tankar kring Guds Ord. Att be att det skall ske är att be enligt Guds vilja. Och då det står i Första Johannes brev kapitel 5 verserna 14 och 15 att om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om så är det ju bara att resursplanera in bönesvaret och sedan arbeta ihärdigt. I vart fall är det så mitt fattiga förstånd fattat saken.

Mitt dilemma då? Var skall jag exe-get-a?

Löst! Andra Mosebok. Men knappast med den hebreiska grundtexten.

*Jodå! Jag jobbade ordentligt! Inga skott från höften! Gjorde ”lektionsutkast” som angav mål och avsikt med samtalet, dess planerade gång samt ett utrymme att efteråt notera vad som de facto hände.

**Nämnas bör att allt arbeta alltid skett som studiecirkel i SKS-regi i de folkbildningsideal som studieförbund och folkhögskolor har som ledstjärna. Viktigt!

***På alla arbetsplatser finns då och då anledning att fundera över sådant, om verkställighet och liknande. Folkhögskolan var i det stycket varken sämre eller bättre än andra.