stigstrombergsson

På lördag såg förstasidan av Lokala Världsbladet alias Piteå-Tidningen ut som bilden visar – klicka på den blir den större.

 

Inuti blaskan var det sedan ett helt uppslag där tre kyrkoherdar i älvdalen kommenterade den topp i aktiva utträden ur kyrkan som man kan registrera sommaren och hösten 2016. Det är en bra och informativ artikel och ingen hemlighet görs av vad många analytiker tror är den huvudsakliga anledningen till fler aktiva extra utträden: de nyheter som Sveriges Radio och Aftonbladet kom med och visade (i något fall orättvist) på församlingar – Köping är ett exempel – som haft osedvanligt höga kostnader vad gäller kurser, konferenser och resor för personal och förtroendevalda. Kyrkokansliet i Uppsala – Rikskyrkan – kom också i fokus då ett par tjänstemän – som sedan avgått – vad det verkar töjt i lite för stor aning ett kanske något luddigt reglerverk.

 

Vara med de exakta förhållandena hur det vill. Parat med vad många tycker vara kyrklig undfallenhet, skenbar tvekan om Korset och annat blir en skandalen är ett faktum! Att sedan liknande ting kan återfinnas i kommuner, stat, försvar, fackföreningar, politiska partier, företag osv gör det ju inte rätt. Dessutom kräver folk bättre moral av kyrkans folk än av andra – enligt min mening ett korrekt krav.

 

Det är möjligt att fränare tag mot dem som agerat fel, att några politiker visat rakrygg och omedelbart avgått och fler huvuden rullat – naturligtvis då bildligt talat – hade varit bra och kanske dämpat reaktionerna. Det kan ingen veta. Dömer man utifrån vad många som kommer med sin utträdesblankett säger blir slutsatsen att utträdestoppen över hela landet i höst beror på skandalen.

 

Då tänker jag: På dom bara! Ge dom vad dom tål!

De ansvariga alltså. Inte i församlingarna i vår älvdal. Vi finns inte på rumlarlistan! Men får med ökade utträden minskade intäkter så att verksamhet kan komma att riskeras.

 

Jag tänker vidare: Fakturera Kyrkokansliet!

Man borde hyfsat kunna uppskatta de lokala förlusterna som de centrala förlustelserna orsakat. Det är ju bara att notera ungefär hur många extra utträden som skett, se vad ortens medelinkomst hade betytt i kyrkoavgift, multiplicera, ge 20% rabatt av ren hygglighet och för säkerhets skull och så skicka räkning på beloppet.

 

Den kommer aldrig att betalas! säger någon.

Naturligtvis tror inte heller jag det. Svenska kyrkan på central nivå har knappast någon post i budgeten med medel att ersätta de skadeverkningar de orsakar och inte heller den moraliska anständigheten att vilja göra så. Så: Inga pengar kommer att komma.

 

Men: Fakturan skall registreras, vara inkommen handling, hanteras, avvisas, diarieföras. Och naturligtvis förnyas. Och diskuteras. I en levande kreativ förtrolig dialog med församlingarna som ju är kyrkans grundläggande nivå. Inte då bara med oss i Älvsbyn! Eller i Pite älvdal. Jag tänker mig ett uppror. Att alla församlingar utom de som avslöjades skall skicka en räkning. För att dj-vlas – om inte annat. Som en markering mot centrumstyret och i tanken att regler, propåer, ukaser och besked inte bara i dirigerande ton ska kablas nedåt i systemet. Översåtarna måste också spela rent och ta ansvar, inte bara slå ner på undersåtars brister.

 

Euskefeurat heter ett lokalt band som lagt av och börjat om ett par gånger. De gjorde för en massa år sedan låten Ge dom vad dom tål! Jag har formulerat om texten till något jag tycker kan vara en beskrivning av hur jag och mitt lokala sammanhang fungerar, vi som nu måste stå för fiolerna.

Melodin är som Dag Sandahls blogg – glad, käck och munter – och kan belyssnas lätt kapad här. Texten finns här.

 

Nog har det hänt att det felats

och inte verkställdes genast

de styrelseavsikter som menats

så saker har hamnat i stå.

Och visst kan vi felaktigt tolkat

beslut vi tyckt i grunden va korkat

rentav nån timme har skolkat

och förhalat vad vi ansett va dumt.

Sånt händer men det är sällan

så därför är det nu lätt för oss

att säga att vi gjort rätt för oss

och inte tänker stå med skammen

eller sitta emellan.

Det är dom stora grabbarna

som gjort dom stora tabbarna

så ge dom vad dom tål!

 

För är det så

att nån ska få

av sleven då ska slängarna

ges höjdarna och flängarna

och krämarna och krängarna

som kostat på sig svängarna

ty det är överdängarna

som rumlat runt för pengarna

och inte är det vi!

 

Kanske har det kunnat te sej

som att man försökt att förse sej

när nån gång man har råkat få i sej

ett gratis mål mat via jobb.

Å nog har det hänt mitt i farten

att vi kanske nån gång missat starten

på morgonmötet med basen

fast det aldrig gått till överdrift

Det händer men det är sällan

för här så är man samvetsgrann,

gör varje dag så gott man kan

och därför blir det inte rätt

att vi ska sitta i emellan

och tvingas tåla ned-anslag

när dom får vida vederlag

Nej ge dom vad dom tål!

 

Och så refrängen igen.