stigstrombergsson

Rubriken anger tidsskillnader och samband mellan ”predikningar” jag fått förtroendet att hålla denna Julhelg. Två gånger tre kvart och en en och en halv timme.

 

Stopp! Stopp! Stopp! Ingen panik!

Det är inte hur lång tid de tar att säga jag avser*.

Det är förberedelsetiden. Eller rättare sagt: Skrivtiden.

 

Jag tänker en del på kommande gudstjänster, teman, Bibeltexter, infallsvinklar och annat. Vi ett bord författar jag sedan vad jag faktiskt avser att säga. Det blir som regel då fullständiga manus. Skriver allt. Hela meningar. Inte enbart stödord. Det är Skrivtiden som är en del av förberedelsetiden.

 

Tre kvart tar det att skriva för hand.

En och en halv timme med ordbehandlare som tillåter mer noggrann redigering.

Runt 20 minuter att säga.

 

Nyss beordrade jag apparaturen att skriva ut alstret för i morgon – Annandagen.

Men både Julaftonen och Juldagsmorgonen i Vidsel gick på handskriven fusklapp med en gemensam bärande tanke: Åt alla dem som tog emot Honom gav han rätten att bli Guds barn.

Den tanken finns också – men i varierad form – med i morgon i Älvsby kyrka kl 11.00.

 

Insprängd i julklappsinslagning och städning den 23:e skrev jag mitt manus för Julgudstjänsten i Vidsel. Spännande sak. Ibland är där många barn med, ibland inte en unge. Det färgar förtankarna en del men inte mycket.**

När jag i går – det var alltså Julafton – for till och kom tillbaka från gudstjänsten i Vidsel föll snön tätt. Primärhustrun och yngste sonen var i Älvsby kyrka – som vår sed är. Efter ett fika bar det av till Luleå.

 

I Luleå finns barnbarnen och med dem firas det Jul i Legobyggsatsernas tecken. Kul. Innan tomten kom fick jag dock avvika med uppdrag att i en annan ung familj – som sonen och sonhustrun men inte jag känner – vikariera för den riktige tomten. Sådana inhopp är vanliga. Och roliga. Och medför att ingen missas och Tomten själv får lite avlastning.

 

Strax före midnatt var vi tillbaka i Älvsbyn vilket medförde tre nya kvartar vid pennan följt av en orolig natt i rädsla av att somna in för hårt. 05.15 uppstigning och intagning av frukost plus en Alvedon (brus) för att sänka den måttligt förhöjda kroppstemperaturen. Avresa runt 6. Den tiden på Juldagsmorgonen glimmar densamma inte alls! Inte i Norrbotten inte. Här råder då totalt nattmörker. Och minus 12. Men inget snöfall.

På hemresan efter Julottan ljusnade det i sydsydost men alla tankar på eventuell skidåkning senare under dagen övergavs. Hals och röst är inte i toppskick. Och temperaturen hade fallit till minus 20. Ute alltså, inte i kroppen.

 

Väl hemma blev det en andra frukost, lite TV och ett par timmars påvvernapp. Sedan en lugn eftermiddag med bland annat en och en halv timme vid tangentbordet. Det betyder att vad som avses sägas i morgon är skrivet. Med ordbehandlare. Om risken med att vara kristen.

 

I övrigt gläds jag åt den julklapp Betlehem detta år fått av FN:s Säkerhetsråd: En resolutionen som kräver stopp för fortsatt expansion av de israeliska bosättningarna på icke-israelisk mark har gått igenom. Det är bra!

 

Åsså har vi ätit å jag har bloggat – som synes.

 

---

*  Mitt personliga ”predikolängdsrekord” är på drygt 40 minuter och jag satte det som sommarpraktiserande teologie studerande – allt för att vinna ett vad. Du är f-n inte klok! sa min kompis som följt med till den aktuella byagudstjänsten för att spela. Han sitter numera i Luleå Domkapitel.

**  Det är inte så farligt – egentligen. Det som fungerar med barn funkar också för vuxna.