det bär till...
Så gjorde det 1 augusti, igår, och det bar sig inte bättre än att jag inte hann/orkade skriva något att här till mina (få) läsares hugnad och båtnad. Men så blir det – när det bär till.
Det var om lördagskvällen jag och madammen i mitt liv gav oss ut i bärskogen. Ett par timmar senare kom hem med 15 liter blåbär och en liter hjortron. Jag berättade om detta i förrförra inlägget. Det var ett bra kvällsverke, särskilt innan allt var rensat. Rensa är lite tråkigt men jag skall jag inte klaga över den proceduren. Det var torra fina bär, nästan som att rensa lingon.
Lite mer blåbär skulle ändå vara bra att få in i stugan!
Med den tanken beslöt vi igår måndag att det åter skulle bära till. Eller säger man bära av? Eller bära ut? Det var i alla fall den bärande tanken bakom att det bar till skogs men till annat ställe.
På grund av en massa maskiner i färd med beläggningsarbeten på vägen kom vi inte åt vänstersvängen in på den skogsbilväg som skulle föra oss till den plats vi tänkte skulle bära bär. Inget att deppa över. Då det euroasiatiska barrskogsbältet är väl tilltaget finns ju fler platser att söka på. Dock fann vi det vi allaredan vet – allt bär inte bär. Vi återfor efter alternativ rutt till vårt först avsedda mål.
Nu klarar vi oss fram in emot Jul!
Kan kanske låta lite kaxigt men så tänkte jag när vi efter tre timmars plock inklusive kaffepaus körde hem. Vi hade närmare 30 liter blåbär i bakluckan. Det är ju så kul att plocka när det finns.
Lite mindre kul är att alltsammans också skall rensas. Som en liten lindring gav vi en hink till grannen för honom att rensa, bebaka och äta. 20 liter blir ändå ett petgöra.
Räcker det nu? 35 liter blåbär?
Svaret måste bli JA! Vi är ju bara två personer.
Men i mitt autonoma bära-bär system ylar det annorledes. Jag är fortfarande präglad av att vi var en familj med fyra syltsugna barn, att deras farmor och farfar blev med åren blev sämre på att ränna i skogen och att en del fattiga släktingar i södra Sverige ävenledes kunde få sig en tilldelning från der rika Norrbotten. Så det blir nog en sväng till blir det nog innan bärsärken Stig säkrat bären. Minst.
Jag återanvänder bilden från förra svängen. En andra gång.
På Facebook gör jag ”reklam” för mina blogginlägg. Ibland kommer kommentarer där i stället för här. För att göra Facebookslösa bloggläsare (sådana kvastfeningar existerar) medvetna om kommentarerna redovisar jag ibland dem här. Som nu.
En skrev: " fyra syltsugna barn," man skall inte skämma bort vuxna banrn med färdigkokt sylt
Jag svarade: Det gör vi inte heller – men ändå blir det lätt så. Dock: det jag syftade på var när barnen var barn, bodde hemma med syltansvariga föräldrar.
Om bärmängden som bärs hem eventuellt överstiger tvåpersonshusvhållets behov kan du ju alltid dela med dig till gammal kamrat som gärna äter blåbär men aldrig ids ränna i bärskogen.
Till Tobbe Lindahls slutkläm ”...aldrig ids ränna...” säger jag som Paulus gör i sitt andra brev till de kristna i Thessaloniki kapitel 3 vers 10: εἴ τις οὐ θέλει ἐργάζεσθαι μηδὲ ἐσθιέτω.
Trevligt.
