stigstrombergsson

Då jag nu i förra inlägget gav mig i kast med ämnet beska sanningar kan jag lika gärna för den kära lilla läsekretsen leverera ännu en provokation – kanske lätt självironisk men fördenskull inte helt osann.

Den beska sanningen, noble Bloggläsius, är att jag har alltid rätt.

Så var det då sagt. Jag har alltid rätt!

Och om det någon gång skulle vara på annat vis är det i alla fall så sällan att jag lika gärna kan få ha rätt då också – så att min och andras verklighet inte kommer ur rytmen.

Inspirationskällor för den attityden fann jag tidigt i livet men onekligen blev det en kulmen under studietiden i Uppsala. I samma studentkorridor fanns en arkeologstudent som en eller flera gånger näst intill varje dag på dalmål kungjorde Det är bara jag som är klok! Han var ett inspirerande föredöme! Inte i att ha rätt för det hade han inte men för sin osminkade kaxighet. Den tog jag till mig – i mitt fall dessutom med rätta för som sagt: Jag har alltid rätt!

Jag får inte alltid ha rätt – i sannerligen sant. Men jag får ofta rätt – med tiden. Och hade jag varit en som brukade säga Vad var det jag sa! så hade jag då och då sagt så. Men det gör jag inte. Men det kan hända att jag muttrar: Nog är det märkligt att jag som så ofta får rätt så sällan får ha rätt.

Men Stig – har det nyligen hänt något som får dig att skriva detta?

Så kanske ingen alls frågar men om så vore är svaret Nej!

Inget i familjeriet, arbeteriet – som jag ju nu har fem veckors semester ifrån – eller annars ligger bakom denna reflexion. Inget aktuellt i alla fall. Visst – nu pratar jag arbeteri – har det tidigare år kunnat vara så att jag likt kärringen mot strömmen förfäktat ett specifikt vägval och varnat för ett annat som jag menat leder till negativa resultat. Och ibland när vägvalen gjordes valde man vad jag menade inte rätt. Och tyvärr fick jag då ibland rätt – men det kunde dröja en tid.

Men Stig – är du generellt en surkuse som bara är emot?

Också på den frågan blir svaret Nej! Inte generellt – men ibland.

Dock: Att många eller kanske alla i ett större sammanhang eller i en liten subgrupp anser hur en sak är, som jag ser det, inte ett argument att själv omfatta den synpunkten – inte heller självklart motsätta mig den. Naturligtvis har jag att lojalt söka verka också för beslut som tas även om jag anser dem som näst bästa eller näst näst bästa och i detta kan jag nog ändå ibland uppfattas som lite tvärsöver – särskilt av folk som menar att lojalitet inte bara är att verka i enlighet med beslut och vägval utan också att man med tindrande ögon måste hålla med på alla punkter.

Så varför skriver du detta? Vad är den beska sanningen? Förutom att du alltid har rätt?

Svar: En tröja! Mer exakt den tröja madammen i mitt liv köpte åt mig i Trondheim och som i avfotograferat skick pryder detta inlägg. Hon tycker den stämmer på mig – och hon bör ju veta.