besk sanning 1
Sanningen skall göra er fria.
Så står det i Den Goda Boken.
Alltså måste det vara sant.
Ibland kan man förledas att tro att det betyder att sanningen skulle vara njutbar, upplevas positiv och få en att tindra med ögonen. Så är det ju inte vare sig man skriver sanningen med litet s så det syftar på sanningar i största allmänhet eller med stort S så det syftar på honom som sa Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Bra saker alltsammans men inte utan beska – faktiskt.
Senaste veckan har jag konfronterats med en besk sanning med litet s. Och detta angående mitt bloggskrivande. Det jag (än en gång) fått klart för mig är att ingen på allvar är intresserad. Eller i alla fall nästan ingen. Bara ett 30-tal personer lever så utsatta för klimatets påfrestningar och jämmerdalens besvärligheter att de inte har annat att göra än att dagligen titta efter om jag författat något. Många dagar möts de av inget nytt, andra dagar av något att förbigå med en tyst suck.
Men ibland barkar det av något alldeles oväntat.
Förrförra inlägget om förra lördagens stora begivenhet – den äldre av sönernas bröllop – väckte intresse mer än annars fastän jag inte ”marknadsfört” det på annat sätt än den vanliga notisen på Facebook att jag bloggat.
313 unika besökare på bloggen den 8:e!
116 dagen efter.
Sedan tillbaka till 30-45-nivån.
Inga kommentarer här på bloggen. Inte heller på Fäjjan men 68 ”gilla” där. Många av dessa från vad Facebook kallar ”vänner” men inte alla. En tredjedel är från folk jag inte ens vet vilka de är. Men det är ju kul att så många tycker det var kul att gossen gifte sig.
Men den beska sanningen är att mitt övriga bloggande är ointressant.
Just nu är de nygifta i alla fall på plats här i egnahemmet. Med barn. Alltså barnbarnen Tyra och Adrian. Och ett par tre fastrar och farbröder till de små. Det betyder 7-9 i maten och rekordartad osthyvling. Särskilt en dag som idag då det regnar ute.
skriv nåt tank- och tänkvärt,så kanske nuffrorna tar ett ordentligt kliv..
Jag skriver ju alltid sådant JAG menar vara "tank- och tänkvärt". Varför skulle jag inte göra så? Visst skall man tillmötesgå läsarna i någon mån men gör man det för mycket blir det ju bara populistiskt - ungefär som politiker som i stället för sin ideologi söker upp vad medelklassen vill och anser sig ha personlig nytta av.
Vilka texter som får mycket trafik är ibland ett litet mysterium. Ibland hajar man varför, ibland inte. Själv ignorerar jag dina släktingars bröllop, inte för att nu vara sån men det är väl ändå mest för de närmaste tycker jag.
Ville eg. bara påpeka att vi konstiga gökar som använder RSS-läsare också finns. Vi går aldrig in på en blogg för att kolla om något hänt, utan kollar i RSS-läsaren om vi ids läsa texten, med hjälp av rubrik och kanske inledning. Om vi sedan läser texten gör vi det ofta direkt i RSS-läsaren, och lyckas alltså sno åt oss texten utan att lämna avtryck i besöksstatistiken alls. Snopet va?
Jag är inte säker på att jag fattat Rebellas resonemang - men lite fusk är det. Och lite missundsamt. Att beröva mig statistik alltså.
Men det är praktiskt att slippa i onödan klicka runt på icke uppdaterade bloggar, utan istället få en automatuppdaterad enkel lista "dessa bloggar som du följer har nya blogginlägg"! (Jag klickar ganska ofta över till själva bloggen, men inte alltid. Appen i mobilen vet jag faktiskt inte om den ger dig en pinne i statistiken eller inte. Misstänker att den gör det. I webbläsarversionen beror det på om jag klickar vidare till bloggen eller ej - tror jag, men jag är inte webbexpert.)
Mer avancerade bloggverktyg än blogg.se erbjuder möjligheten att ställa in så sådana gökar som jag bara får se första meningarna i RSS-läsaren, och därmed tvingas klicka vidare till själva bloggen. Nackdelen förstås att färre kommer att läsa hela.
