stigstrombergsson

Ta rubriken till exempel – vvs1605 s&mv. Perfekt längd för att inte ge radbrytning i listan till höger över alla blogginlägg. Tydlig i sin innebörd,lättbegriplig men katastrofalt lång: vår-vinter-semester 2016 bloggpost 5 skinn- och muskel-vila. Klart som amen i korvspadet!

Det är alltså vad denna fredag innebär för egen del. Viss återhållsamhet. Hålla igen efter att ha varit på skidor måndag-tisdag-onsdag-torsdag. Även muskler behöver vila – särskilt när de är så oövade som mina. Men visst kommer jag att vara ute en del framåt dagen. Ett lätt molntäcke kommer denna dag att skydda min brända näsa mot solens strålar. Men jag känner ingen press – jag kan tro mig om att vara lat och sysslolös. Faktiskt.

Just sysslolöshet är något som lätt slår knut på sig självt. Man brukar ju ibland säga att vi svenskar ”har Luther på axeln” och därför fylls av skam och skuld av vad vi uppfattar som onyttigheter. Lättja är en sådan onyttighet. Flådig restaurangmat likaså. Extravaganser i vilken form som helst. Trist, grått, arbetsamt, nyttigt, hälsosamt, praktiskt,nödvändigt, plikttroget – allt sådant skylls eller prisas Luther för. Och då menar jag Martin Luther som med sin protest mot nasande av förlåtelse kom att kicka igång reformationen för snart 500 år sedan, inte Martin Luther King som en nyhetsfelsägning påstod för några dagar sedan.

Jag tror egentligen inte det är Luther vi har på axeln. Snarare Calvin som var en mycket tristare reformator. Luther var ju en glad lax som var så pass insatt i det tyska folkets ölhävande dryckesvanor att han kunde ta därtill hörande melodislingor och ge dem ny Bibelundervisande text.

Med detta menar jag givetvis inte att det skulle vara fel att vara nyttig, plikttrogen,ambitiös och arbetsam. Bort det! Jag menar bara att om man inte är det jämnt behöver man inte med en skammens rodnad gå i älven.

Men man luras! Alltså blir lurad. Av sig själv. I alla fall jag. Till och med denna vecka tänkt för lättja, återhämtning och reduktion av den övertid arbetet genererat.

Med flit och kraftfull beslutsamhet har jag valt att inte reflektera över konfirmand- och ungdomsverksamhetens utfall såhär långt detta ”läsår”. Mycket har gjorts i det under-bemannade läget men tid för återblick, eftertanke och avstämning har inte funnits. En fjällvecka skulle ju kunna vara smultron för en sådan sak – egentligen. Men si det har jag bestämt mig för att den inte skulle vara!

Och då drömmer jag om det! På nätterna!

Vilket måste vara att pliktskallen går på tomgång!

Fast inte natten mot idag. Den var jobbfri. Men de tidigare nattvilorna.

Och det har varit bra drömmar. Känts bra och bearbetande när jag vaknat till för att dricka lite vatten eller så. Intressanta. Men borta ur minnet när morgonen randats.

Det är myko. Men bra. Tyder troligen på att jag vilar – i alla fall.

Madammen har inte riktigt samma behov av muskelvila som jag. Såhär vid lunchtid är hon i backen. Jag är i stugan och när nu denna (meningslösa?) bloggtext skrivits färdigt skall jag åter dyka ner i volym två av Leo Tolstojs Krig och fred.