fruset och dött
Det är en vanlig vanföreställning – att vintern står för det rubriken anger.
Så är det naturligtvis inte alls. Vintern står för omladdning, retreat, kraftsamling.
På vår-vintern är det allra tydligast. Nu är det på gång!
Solvarma dagar och kalla bevarande nätter. Ljuset tillbaka så ända in i bänken.
Stilla. Ingen vind. Hög luft. Tyst.
Visst kan det vara som bilden visar – klickar man på den blir den större. Det kan verka fruset och dött.
Inget vatten rinner i Döda fallet i Storforsenområdet.. Bara is och kalla klippor. Med en död tall på krönet. Allt ser både fruset och dött ut. Visst är tallen bortom all räddning men allt i övrigt tyder på omstart. Naturen laddar och samlar kraft.
Vi var arbetsuppgiftsfria idag, madammen och jag. Så vi utflyktade till ”forsen”. För lokala läsare är det överskottsinformation men för sydländska bloggbesökare som saknar inblick i grannskapets kultur och natur förtydligar jag mig: Med ”forsen” menar jag Storforsen fyra mil från vår egen brevlåda. Googla gärna på ordet för att hitta fina bilder.
Storforsen fryser aldrig till. Rinner hela vintern. Som minst med runt 150 kubikmeter i sekunden. På försommaren vid vårflod är det mer än 80000 kubik i minuten som forsar förbi. Idag var det lite vatten. Såg ut som bilden visar.
Vi var beväpnade med kaffetermos, smörgåsar och liggunderlag.
Vi pressade solgass med röd panna och näsa som följd. Riktigt skönt.
Särskilt med den apelsin som hör till när man är ute på (vår)vintern.
