stigstrombergsson

Jag är hemma från prästmötet nu. Tre dagars fortbildning är över. Kommer attskriva om inte ett referat så i vart fall ett slutomdöme. Men inte ikväll torsdag. Nu nöjer jag mig med att publicera det jag skrev onsdag kväll/natt efter festmiddagen med glam. Jag skrev inte allt det som nu kommer för ett dygn sedan. Lite bygger jag på men i huvudsak är kvällens text från igår.

Jag är på prästmöte!

Obligatorisk fortbildning för präster i Luleå stift.

Vi är drygt 200 stycken – typ.

Jag har med min gamla dator. Långt tillbaka här på bloggen kallade jag den läpp-tippen då den är liten. Mycket liten. Men den är internet-dödad. Funkar inte i anslutning till internet. Ingen brandvägg och för gammal programvara. Men som portabel skrivmaskin är den bra. Fast publicering här på bloggen får ske i efterhand.

Det är alltså prästmöte – och för första gången i livet med innehåll som ligger i fältet Bibel-teologi och Exe-get-ik. På tidigare prästmöten har det varit andra angelägna ämnen på tapeten. Ofta av så kallat Pastoral-teologisk art. Alltså om hur kyrkan rent praktiskt skall fungera i olika avseenden. Sådant är viktigt men jag har saknat Bibelteologin. I alla år. Men i detta vad som kan vara mitt sista prästmöte innan pensioneringen kom det i alla fall.

Docenten Göran Larsson har hållit föredrag om Andra Mosebok. Det kan verka rejält i överkant nördigt men är viktigt. Just den Bibelboken handlar om vad som hände för in emot 3500 år sedan: uttåget ur Egypten genom Röda havet och att Gud vid Sinai berg gav Bibelns folk de Tio orden – ursprunget till, förutom judiska högtider också, de kristna högtiderna Påsk och Pingst,

Inspirerande föredrag som stimulerade till omläsning ur flera synvinklar. Och som exe-get går jag igång extra på sådana saker. Och fler med mig.

Vid ett frukostbord andra dagens morgon satt några och samtalade kring en del Bibelepisoder, bland annat den där Abraham – i och för sig i Första Mosebok – av Gud uppmanas att offra sin son Isak*. De jag lyssnade på tyckte att den händelsen ger en läskig guds-bild. Nästan sadistisk – typ. Som manade en förälder att döda sitt barn. Och som behövde offer. Och så psykologiserade man en en del över hur han kan ha tänkt och känt.

Jag deltog inte i samtalet så mycket. Lyssnade mest. Kände igen funderingarna kring det svårsmälta och idag otillämpningsbara i berättelsen. Att den är en förebild till Guds offrande av sin son är en vanlig utläggning men den gillade inte heller ett par av dem som samtalade. De tyckte att hela offer-tänket var knepigt och svårt att hålla fast vid.

För egen del har jag aldrig haft och har inte problem med offer-tänket i Bibeln (och de flesta religioner). Det finns och det är tydligt. Ofrånkomligt. Berättelserna finns ju därom offer som försonar och förenar människa och Gud.

Under dagen funderade jag ändå vidare kring hur berättelsen skall förstås i sin egen tid och vad den kan betyda i vår. Såhär tänker jag – rent Bibel- och tolkningsteologiskt alltså:

Abraham levde runt 1800 år före Kristus. Första gången man skrev ner händelser med honom var på 800-talet före Kristus. Den text som då var finns i bearbetad form inbakad i den text vi har från 500-talet före Kristus. I 1000 år berättades det alltså muntligt om Abraham och att han skulle offra sin son. Vad kan berättelsen ha betytt då´?.För dem som hörde den i en muntlig kultur?

Den frågan är inte så lätt att besvara. Vi saknar ju källor. Men vi vet att hos folken omkring det gamla Israel förekom barnoffer till andra gudar. Ganska allmänt. Det var den tidsålderns väsende. Något av folken ammoniter eller moabiter offrade till Molok, det andra till någon annan. Hos fenicier i nuvarande Libanon samt i deras senare koloni Kartago i nuvarande Tunisien förekom barnoffer.

I den omgivningen blev det så i det israelitiska folkets historia att många ledare och kungar släppte tanken på att deras Gud och deras relation till den Guden var unik och enastående. De tänkte att det finns flera lika goda religiösa vägar och jämställde sin Gud med andra religioners gudar. En särskilt ogudaktig kung i Jerusalem anpassade sig så till den milda grad till de andra vägarna att han offrade sin son till Molok. Den huvudstaden hade inget Domkapitel men väl en knippe profeter som gisslade saken. Därför vet vi.

Poängen i mitt resonemang om Abrahams offer av Isak är den att I Abrahams, berättarnas och uppläsarnas omgivning var det fullt tänkbar, rentav naturligt och acceptabelt, att offra sitt barn – hur perverst vi än kan tycka det är.

Och då blir ju Abrahams Gud en märklig figur. Abrahams Gud avbryter ju offret!

När folk hörde berättelsen måste de rimligen tänkt: Den Guden sticker av från det normala! Vill inte ha barn på sitt altare. Abrahams Gud är i sanning en märklig gud.

Då och där bör man tänkt så. Rimligen. Det faktum att berättelsen sedan fick en skriftlig form ändrar inte det. På Abrahams Guds altare skall barn inte offras! Gud värnar barnen!

Med den poängen i bagaget – alltså att Gud inte vill ha barnoffer – blir det ju intressant att fundera över på vilka ”gudars” och ”makters” altare som barn offras idag? Moloks altare är borta – men finns andra avgudar som kräver barnoffer? Vilka makter idag gör att barn far illa?

En del är lätt att identifiera.

Att barn säljs för sex – ett exempel – är att offra dem på profitens altare – typ.

När barn inte ges skydd och asyl utan måste drunkna i Medelhavet handlar det också om profit – även om en del kallar sånt ansvarig flyktingpolitik.

När ofödda barn fosterfördrivs för att de skapar olägenhet eller förändrade planer – är det ett offer på det egna välbefinnandets altare?

Profit, egoism, vinningslystnad, snålhet, konsumism, militarism, kapitalism blir så sett exempel på vår tids Molokar som kräver barnoffer. Och mitt i denna exploaterande tidsanda säger Abrahams Gud som också är Jesu Kristi Gud och Fader samma sak som när offret av Isak stoppades:

Nej! Barn skall inte offras!

Gud är emot sådant – även om det verkar naturligt och acceptabelt.

Gud ställer sig på offrens sida – enligt berättelsen om Abraham. Om man uppfattar den så.

Med den tankegång jag här presenterat är Gud inte en smådjävlig typ som ställer en förälder inför det psykologiskt omöjliga valet att sticka kniven i ett barn. I stället leder mitt ganska strikt Bibelvetenskapliga resonemang till slutsatsen att Gud vill Barnens rätt i samhället. Annat är Molok-dyrkan – en styggelse för Herren.

Så kan tankarna gå när de inspireras av Bibelteologiska föreläsningar på prästmöte i Luleå. Faktiskt.

*  Man kan läsa om händelsen i Första Mosebok kapitel 22 verserna 1-14.

**J  ag berör här inte andra viktiga och tankeväckande sätt att uppfatta texten . Hur gammal Isak var är en sådan sak. Och att alltsammans förebildar Guds offer av sin son är en annan.