stigstrombergsson

Det är måndag och några dagar sedan jag senast skrev.

Således dags att skriva något nytt – men om vad?

Flera ämnen kan sägas ligga på lut.

Inget trycker dock egentligen på och måste bebloggas.

Men att barnbarnen var på helgvisit kan alltid nämnas. De är ju konstant skrivvärda och klara exempel på sådant som är smågott. Macklet i sammanhanget var dock att farfar – det är jag – hade arbetsuppgifter om lördagen. Jag kunde alltså inte vara med då de två med far, farbror och farmor picknickade i lingonskogen. Hur mycket de små egentligen drog ihop inför vintern skall hållas osagt men försökte gjorde de. Och det skall böjas i tid...

16-17 liter gav turen. Lingon alltså. Och lite blåbär. Till en paj. Och till att fylla barnmagar medans man var ute. Tillsammans med smörgåsar och grillad korv. Mycket smågott, alltså. Farmor plåtograferade.

Jag hade dop. Två stycken. Också en god sak. Vad gäller den ena unga familjen förtalte en farfar och en mormor att jag ävenledes på 1980-talet döpt föräldrarna. Andra generationen sliter alltså på de numera vithårige. Och på kvällen fann jag mig ”taggad” på Facebook varifrån bilden är stulen.

Så långt om det goda! Nu det småkonstiga.

Med viss Facebookanknytning – faktiskt.

När min kompis om försommaren skämtsamt bloggat om den slarviga användningen av ordet fobi som beteckning på åsikt blev det en sardinhostning på någon blogg och en del mörtnysningar på Facebook. Jag väljer orden sardinhostning och mörtnysning eftersom storm på sociala medier var långt från verkligheten vare sig före eller efter kompisen anmäldes till Domkapitlet i Luleå för sina skämtsamheter.

Nu har det hänt att en av de då på sociala medier ivriga tyckarpersonerna som samtidigt är ledamot av Domkapitlet av samma kapitel förklarats jävig. Kyrkans Tidning meddelar saken här. Vill man läsa noga i saken med alla paragrafer och liknande i Kyrkoordning, Rättegångsbalk och artiklar i Europakonventionen kan man göra det här. Värt att notera att Domkapitlet är enigt vilket inte kan tolkas på annat sätt än att de riktar allvarlig kritik mot en av de sina.

Detta har varit känt en tid. Och di Facebookaktive har varit tysta. Först idag har jag där sett en delning följd av en kommentar ur ledamotens doakör, inte mer. Onekligen finner jag det lite småkonstigt att man varit så tyst i detta läge när man tidigare varit så tangentbordsrask.

En annan småkonstighet ser jag här på bloggen. Jag kan konstatera att när jag någon gång skriver genomtänkt och i egna ögon halvlistigt om Bibeltolkning och liknande – ofta i kategorin Exe-geten bräker – händer inget i kommentarsfältet. Men när nyss skrev om en fet krigarkung slog det igång. Inte kraftigt men i alla fall något. Om Bibeltolkningens villkor, alltså.

En tredje småkonstig – och nu lämnar jag det kyrkliga – är känslan i sinnet när jag läser sista volymen i Nordstedts Sveriges historia, den som börjar det år jag fyllde 12. Nu kommer jag ju ihåg det boken handlar om! Känner igen mig! Minns vad som hände! Men är inte historia något om förr? Om tiden före mig – typ? Om mina minnesår nu beskrivs som historia – hur gammal är då inte jag?

Jag återkommer i saken när jag läst volymen färdigt.

Kategori? Trots att Tyra och Adrian var med blir det Allmänt. Men Farfar funderar låg nära till.