prästmötet över...

och byte av bild.

 

Så skulle hela rubriken varit om den i det skicket rymts på en rad i spalten till höger. För jag har bytt bild. Den här invid prydde tidigare förra inlägget men har flyttats hit. Luleå Domkyrkas interiör med spot-light-belyst triumfkrucifix är prästmötigt. Förra inlägget var så Bibeltolkigt att det förtjänade den (exe-)get jag brukar ha på slikena uppsatser.

 

Prästmötet är alltså över och min bild av sådana är bytt – till det bättre. Rentav det bästa av alla de obligatoriska prästfortbildningar jag varit på. Och jag har varit på alla utom en sedan 1978. Kanske kändes kontrasten extra stor jämfört med för 8 år sedan då huvudföreläsaren pratade så mycket goja att jag for hem efter två dagar.

 

I år var det två föredragshållare som gavs ungefär 4 timmars föreläsningstid var. Det är ganska mycket matning från podiet och tänkbart är att min folkbildningssjäl skulle kunna tänka att lite mer varierad pedagogik inte skulle göra ont. Genomtänkt viktig information i föreläsningens form ryms också inom folkbildningen och nu var det så bra grejer att jag överser med den enahanda formen.

  • Göran Larsson drog oss in i Andra Mosebok. Engagerad. Kunnig.
  • Karin Johannesson tuggade Lutherforskning. Informativ. Pedagogisk.

Bägge ämnena och bägge aktörerna var enligt min mening skitbra! Andra kanske tycker annorlunda men då har de fel! Jag är glad att det som kanske var mitt sista prästmöte innan pensioneringen blev så positivt.

 

Men jag saknar de gamla trygga prästerna. Sådana som fanns förr. Med massor av erfarenhet. Nu är det några unga präster i min ålder och en massa ännu yngre som möter upp. Jag är inte längre någons konfirmand – men har ett par tre där. Jag hittar ingen lärare jag haft – bara en massa tidigare elever. Det är ett systemskifte.

 

När det inte förelästes eller gudstjänstades så pratade folk med varandra. Främst med sådana man kände innan men också med nya figurer. Och det är ju kul. Och man pratade om allt möjligt – naturligtvis.

Och mitt i pratandet tycker jag ändå att det på något sätt tigs. I alla fall sett ur min synvinkel – som i och för sig denna september kan ha ett vänskapens och närhetens brytningsfel.

 

Att den frånvarande domkapitelanmälde tillika trafikskadade Tobbe Lindahl skulle vara en stor elefant i rummet hade jag väl i och för sig inte trott – men kanske ändå tänkt mig en lite större kalv än vad han var. Visst frågade några som är hans vänner, eller vet att jag är hans vän, hur han mår och har det men jag får ändå känslan av att många inte vet – och faktiskt inte heller vill veta.

Här handlar det inte om honom som person – bort det! Han är omtyckt av många. Det är värre än så. Det handlar om saken.

Hade någon i mina ännu yngre dagar på lösa grunder anmälts av en arbetskamrat och utsatts för medial kampanj både från en arbetsgivarpolitiker och en enskild domkapitelledamot och en del andra kyrkoanställda i nedre delarna av Luleå älvdals tassemarker skulle det på ett prästmöte skapat väldig nyfikenhet och kannstöpas i alla vrår och hörn. Bestämda åsikter skulle bytas och brytas. Debatt kallas visst sådant.

Men så är det inte nu. Inte i denna sak och inte i andra. Tystnad råder. Kanske en locket-på-tystnad. Kanske på grund av självcensur. Och jag får intrycket att många inte vill informera sig. Och det är klart: Om man är informerad pockar det ju på att ta ställning och tar man ställning sticker man ju ut hakan och sticker man ut hakan kan man få en smäll av någon mer eller mindre självutnämnd åsiktskontrolltant. Kanske. Det kan ligga en i fatet. Bäst att inte veta.

 

Och mitt bestämda intryck av detta och rent generellt är att i denna vår moderna och öppna kyrka är det nu lägre takhöjd än förr. Om man duckar för det är lågt till tak eller om taket blir lågt för att många duckar lämnar jag osagt. Gissar att växelverkan råder.

 

Hur som helst hade jag unnat Tobbe att ha varit med på mötet – utan att jagas för att han finns och utan att vara MC-vurpad. För det var ett bra prästmöte, det bästa jag varit på.


Kommentarer
Postat av: Torbjörn Lindahl

Synd att man missade sitt livs bästa prästmöte. Och om man tror att vår Fader har en mening med allt som sker: vaffö då då?

2015-09-04 @ 18:09:52
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: Jonas Nilsson

Modigt att konstatera att det tegs utan att själv säga något? Får man vara ironisk på det kyrkligt(?) politiskt korrekta sättet eller inte? Eller är det det du försöker vara? Är det ännu förbjudet att erkänna om man skulle vara homofobisk? Råder tystnad i tron att kyrkomötet då skulle låta frågan falla?
Mest paradoxalt är väl att om kyrkomötet skulle låta motionen falla då skulle man erkänna att där fanns något som man inte fattat beslut om!?

2015-09-05 @ 16:18:21
Postat av: bloggaren själv

Jag förstår inte riktigt vad JN avser.
Den "tystnad" jag känner är ju naturligtvis inte 100%ig. Dessutom tycker jag inte det personliga ärendet skulle debatteras "på podiet". Det är korridorerna jag tänker på. Och snacket kring matbordet. Visst är det så att del pratar, frågar, diskuterar och rådslår. Vore fel att förneka det. Men ändå få - tycker jag. Och tar jag upp TL-ämnet eller något annat aktuellt - Stockholmarna - upplever jag att i mina ögon alltför många inte vill dryfta.
Det påminner om den tystnad som ofta lägger sig som en våt filt i kristna sammanhang när frågan om Israels ockupation av Västbanken och de expanderande landrövande bosättningarna där kommer på tal. Många tycker saken är komplicerad och tycker det är svårt att ta ställning för att man "vet för lite". Och det kan väl vara OK om man ville veta mer för att förstå bättre för att kunna ta ställning. Men det vill många inte...

2015-09-05 @ 16:40:18
Postat av: Alma-Lena

Hörde från nordligaste församlingen att det varit ett mycket givande möte så ditt intryck är delat av flera.

2015-09-07 @ 06:57:01
URL: http://barockbloggen.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0