stigstrombergsson

Kom ut!

Det skulle också kunna vara rubriken på detta blogginlägg, det andra för idag. Det var ett tag sedan jag publicerade ett av denna sort i kategorin Predikan mm.

Att jag sällan publicerar min förkunnelse beror på

• att det inte är speciellt mycket efterfrågat
• att jag nog oftast har handskrivna manus.

Men inför igår tog jag ordbehandlingsapparaturen till hjälp. Jag skriver alltid så kallat fullmanus, alltså varje ord. Som regel inte enbart stödord. Men ibland gör jag en mind-map. Nedanstående textmassa är en mycket lätt bearbetad form av den fusklapp jag hade för förkunnelsen jag avfyrade igår i Högmässan i Älvsby kyrka.

Kyrkokören deltog. Igår var de var (bara) 18 stycken. Till dessa kom ca 15 utsocknes människor som inte bor utan ”bara” vistas bara i församlingen – 4-5 halv- och helårs elever vid folkhögskolan boende på internatet, 8-10 som var på en kortare kurs på folkhögskolan samt ett sorgehus för Tacksägelse. Vi var sammantaget knappt 70 i kyrkan.

De psalmer som sjöngs var Ingång 766, Graduale 769 verserna1-2, Offertorium 396, Slut 285. Dessutom läste jag temat till heder 150 vers 5 efter tacksägelsen för de avlidna. Den versen är viktig för mig då den i fulltext finns på mamma och pappas gravsten.

Såhär blev det:

Beredelseord:

Längre fram i gudstjänsten skall jag läsa om en händelse som jag kort berättar nu: En man som hette Lasaros hade dött. Och begravts för tre dagar sedan. I en grotta. Med en sten framför.

Jesus känner honom. Och hans systrar. Kommer dit – mer om det längre fram. De rullar undan stenen och Jesus ropar in i graven: ”Lasaros! Kom ut!

Där är vi, såhär i början av gudstjänsten. I Lasaros läge.

Med Jesus som ropar på oss. Dig. Mig. I den situation där du/jag/vi är: Kom ut! Kom till mig!

Lasaros gick ut ur sin död, sitt läge. Men han hade kunnat låta bli. Väckt av ropet hade han kunnat ligga kvar och ”dö om”. Men han gick ut. Som vi får göra. Nu. När Jesus säger till oss:

Kom ut! Kom till mig med det som blivit fel. Med det som så att säga luktar död. Själviskheten, snålheten, motviljan mot andra, lögner, svek, ½hjärtenhet, otro, annat. Kom ut med det.

Lös honom och låt honom gå sa Jesus till folk om Lasaros – han hade ju bindlar och liksvepning omkring sig. Att bli löst sker i förlåtelsen. Så att man kan gå vidare i liv. I gudstjänsten och framåt. Vi ber och bekänner.

Predikan:

Textläsning: Johannesevangeliet kapitel 11 verserna 28-44

En bok har en början, ett slut och en hel del emellan. Så är det med alla böcker.

Med boken Johannesevangeliet är det på samma sätt. Det är en av flera böcker i Bibeln. Som alltså inte är en bok – fast den ser så ut. Den är 77 böcker. Bibeln alltså. Ett helt bibliotek. Hörs ju på ordet.

Johannesevangeliet är en bok om Jesus – som det finns många böcker om. Johannes bok är en av de 4 Jesusböcker som är äldst. Den är skriven av en som var med. Och som finns i Bibeln.

Johannesevangeliet har en början. Som säger vad hela boken handlar om. Att Gud blir människan Jesus för att ge alla människor Liv.

Och den har ett slut som tittar tillbaka och säger att detta har skrivits om Jesus för att vi skall kunna tro och så ha Liv.

Gud blir människa och ger människan Liv – med sig nu och för alltid. Det handlar boken om.

Det avsnitt jag läste är en händelse i boken. Där det är så tydligt att Gud som människan Jesus ger Liv.

I den händelsen ser vi människans läge. Ett exempel.

En familj i sorg. Där döden slagit till. Och ett par kvinnor i knipa, inte bara sorg. Mannen i deras liv – brodern – är borta. Det är mer än en sorg. I det samhället. Där och då var ju han deras skydd, deras trygghet – på ett annat sätt än i vårt samhälle. Utan Lasaros är Marta och Maria i knipa. Förutom att de sörjer sin bror. Och gråter. Tillsammans med andra.

Och vi ser hur Gud är. Jesus visar det. Gud med-gråter. Med-sörjer.

Gud är också upprörd när människor är i knipa. Det är det första man kan minnas från idag: 

Vi ser i berättelsen på vems sida Gud står. På de sörjandes, lidandes, försvarslösas sida. På deras sida som har det sämst. Så är det i Johannes bok. Och i alla andra böcker i boksamlingen Bibeln. Gud står på människornas sida, de människor som har det sämst. Värt att minnas – som en punkt 1.

Vi kan se lite till på människorna i berättelsen. En av systrarna säger rakt ut till Gud/Jesus:

Hade du kommit hit hade detta inte hänt!

Om du inte dragit benen efter dig i tre dagar utan ingripit hade min bror inte dött!

Det är ord och inga visor. Människan skäller på Gud. I sorg och förtvivlan.

Och folk runtom tänker mer teoretiskt: Borde inte han som gjort det och det kunnat fixa dethär?

Varför drabbas jag av detta?! Hur kunde du Gud låta det ske?!

Och: Om du Gud ingripit hade inte 3-åringen drunknat och flutit iland på stranden i Turkiet!

Och: Borde inte Gud stoppa krigen?

Det är samma sorts tankar. Och att tänka och att känna så är tydligen helt OK. Jesus blir ju inte arg. Eller stött. Och det är det andra värt att minnas – som en punkt 2:

Det är OK att skälla på Gud. Det är bättre än att tiga.

En tredje sak/punkt:

Gud som människan Jesus uppväckte inte alla döda. Bara tre. Detta var en...

...som fick dödlig utgång. Som ledde till död. Johannesboken berättar att när detta har hänt, då beslutar man sig för att döda Jesus. Och Lasaros också förresten.

Att Jesus ger Liv gör att man bestämmer att han skall dö.

Och det är med den döden som Jesus ger hela världen Liv.

Det är hemligheten i Johannesbok om Jesus.

När han gick omkring kunde han uppväcka någon död här och var. Med sin död för alla och sin uppståndelse ger han alla Liv. Också oss. Flera hundra mil därifrån och nästan 2000 år senare. Hur?

Vet ni inte, säger Paulus, att alla ni som blivit döpta har döpts in i Kristi död – och nämner senare också uppståndelsen. Det betyder:

Det var i dopet Jesus till mig och dig sa sitt Lasaros, kom ut! – med annat namn.

Dopet är ett medel, ett verktyg, som Gud/Jesus använder för att ge Liv.

Den som äter Människosonens – det är Jesus – kött och dricker hans blod har evigt Liv.

Det säger Jesus i Johannes bok. Nattvarden är det Livs-medel vi har. Överallt. I alla tider. Här. Strax. Det är vad Gud ger oss. Det är vad Gud lovar oss. Det är vad vi får tro.

När Jesus idag säger till oss sitt Kom ut!.

Amen.