stigstrombergsson

I blogginlägget den24:e gav jag en del  tänkbara rubriker för eventuellt kommande inlägg. Här kommer ett. Det med rubriken bly i luften!

Detta mitt uttryck – bly i luften! – kommer från ett repmöte jag fordomdags var inkallad till under den tid då jag fortfarande ansågs ogammal nog att tillhöra krigsförband utbildade vid Kungliga Nittonde Infanteriregementet i Boden, arméns ryggrad. Jag var därstädes sjukvårdare och mitt tjänstevapen var pistol. Egentligen. Men till repmötet hade också vi röda-kors-are fått kpist. Pickadollen var på väg ut sades det. Fast man använde inte ordet pickadoll.

Vi hade stridsskjutning. Det betyder pangpang med skarp ammunition. På måltavlor föreställande framåtspringande ryska ungdomar. Men denna gång av plåt. Inte papp-ryssar. Och det var en hight-tech-övning. Commanding officer styrde mål med att trycka på knappar och hojta order. Framryckande 100 meter! skrek han och ur snötäckt blåbärsris reste sig ett antal metallgubbar som var konstruerade så att de prydligt skulle falla när de träffades av skott.

Vi var noga som katten. Siktade. Sökte nästan undvika att skjuta i tanken att om de andra får ner måltavlorna utan att jag avlossat något skott behöver jag inte rengöra bössan. Sporadisk eldgivning blev resultatet. Och Uppställning. För uppsträckning.

Löjtnanten förklarade med ungefär dessa ord: När framryckande Fi är så nära är det viktigaste inte att man träffar. Det gäller att få honom att sluta springa. I alla fall hitåt. Han skall ner på backen! Sikta inte först och främst! Ös på! Det som gäller är: bly i luften!

Allt detta låter ju lite mordiskt men övningen gjordes om och vi knallade på för allt vi var värda. Några rentav till tomt magasin. Fast många hade skott kvar när ropet kom: Vikande fiende 200 meter! Då kom nya tavlor upp som det gällde att skjuta i ryggen. Så att de inte skulle komma tillbaka. För att det skulle bli framgångsrikt var man tvungen att ställa om siktet på kpisten. Till längre avstånd. Ingen gjorde det. Vi höjde bara pipan lite lätt och lobbade. Och ryssen kom undan.

Med denna krigiska bakgrundsteckning kan det väl nu vara på sin plats att komma till skott och berätta vad jag egentligen avser med detta blogginläggs replik – bly i luften! Och vad det kan ha med församlingsverksamhet att göra. För det har det. Också ikväll. När jag på min arbetsplats skriver detta.

Till en församlings så kallat Grundläggande uppgift hör Undervisning och Mission tillsammans med att fira Gudstjänst och utöva Diakoni. Dessa är inte fyra separata grundläggande uppgifter utan fyra led i en enda sammanhållen uppgift som genomförs med syfte att – nu citerar jag Kyrkoordningen – människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.

I just mitt uppdrag som församlingspräst ligger att vika avsevärd tid till att söka vägar och forum just för Undervisning och nybrytande kontakter. Det är det sistnämnda som är Mission. För i världen kallades det Evangelisation. Just mitt uppdrag har den profilen och de prioriteringarna. Det innebär att jag har färre Kyrkliga handlingar – alltså dop, vigslar och begravningar – än mina kollegor.

Och då gäller bly i luften!

Vi har tanken att om vi skapar en mångfald av träffpunkter, ungdomssamlingar, samtalsgrupper, Bibelstudiecirklar och liknande så kan människor möta upp. Gör vi å andra sidan inte så erbjuder mer enstaka tillfällen då vi är säkra på att folk möter upp krymper ju möjligheterna att delta.

I led med detta har vi denna höst till den ungdomsgrupp som brukar samlas till en öppet-hus-verksamhet en kväll i veckan lagt ytterligare en tid och utrymme för en  annan grupp med annan profil en annan kväll. Varje vecka. Det blir två kvälls-bly i relation till tonåringar. Inte endast en.

Och Bibelstudiecirkeln på ca 25 personer som av hävd samlats på kvällen tisdagar udda veckor kompletteras med en annan form av studie- och samtalsgrupp de jämna tisdagarna. Med en något annan målgrupp i tanke. Mer Bibel-bly!

Det är därför jag är kvar vid mitt skrivbord i Församlingsgården fFör att efter Mässan 18.30 strax efter 19.00 möta dem som kommer till den planerade gruppen KU-Gy / 17+. Vad den kryptiska formuleringen står för kan man läsa här.

Men det kom inga!

Trots att jag vikt tid fram till 21 – minst.

Så jag är själv. Så säger man här i norr när det är ensam man menar.

Skulle jag gått hem? Sådär vid sju över halv åtta?

Nej! Det skulle jag inte! Tänk om någon ändå kommer kvart i. Så jag är kvar – bly i luften.

Men är det meningsfullt att vara kvar? Tredje onsdagen ingen kom?

Hitintills Ja! Om jag stänger kan ingen komma. Eller i vart fall inte komma in. Då hade det ju blivit ett löst skott.

Men jag fuskar nog lite. Bloggar när jag väntar. Väntar inte med att blogga tills jag kommer hem. Och jag har inte så hemskt dåligt samvete. Jag bloggar ju om saken. När jag håller bly i luften!

Och nu är hon 21. Klockan alltså.

Betyder: Patron ur!

Jag går hem.