stigstrombergsson

Vafalls!

Så kanske vän av ordning ropar.

Förra inlägget var ju εν Σάμος 3/15 – tis.

Alltså tisdag!

Vart tog onsdag vägen?

Onsdagen tog samma väg som alla andra dagar om vilken diktaren skrev:

Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer,

och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.

Så var det igår. Dagen gick. Och vi med den. Till fots.

Vi hade som bestämt oss för det – i tanken att det skulle vara lite svalare än dagen innan. Något ökad vind kunde tyda på det. Och det var ju bara +24 vid 8-tiden på morgonen.

Så vi satte åstad med bergsbyn Βουρλιώτες* som mål. Inte så fasligt långt egentligen. Kanske fyra kilometer den väg kråkorna tar – om de inte flyger i sick-sack vill säga. Som man går om man inte är kråka. I runt 340 höjdmeter upp i kråkosfären. I värmen.

Ett etappmål var en av de ånga små kyrkor som ligger utskvittrade överallt i tassemarkerna. Ön Samos lär ha 999 stycken av olika storlekar och utseenden. En del är stora som ett nordsvensk torrdass med två hål, andra är rena katedraler. Αγιος Φανούριος är ett mellanläge – mindre än ett vardagsrum. Med ett fantastiskt rofyllt läge. Ett klart lagomt promenad- och meditationsmål – typ.

Vi strävade vidare längs med dammiga vägar och upptrampade skogsstigar. Hur vi än vred oss var det varmt. På vägarna gassade solen i fläktande vind och i skogen blåste det inte alls i skuggan. Men fram kom vi i alla fall, tittade på byn och gick vidare. På kringelkrokiga vägar ned till Αυλάκια vid havet och sedan 4 km hem längs med ”storvägen”.

Känslan väl hemma på rummet sammanfattade jag i morse när jag på Facebook gav en kort uppdatering kring dagens planer:

Har just ätit frukost. Bara kaffet kvar.

Så - vad göra idag? Knappt 2 mil bergsvandring i plus 34 i skuggan (om sådan funnits) gjorde vi igår. Märktes om kvällen. Fast man vätskar upp hela tiden blir man som klubbad.

Lugnare idag.

Inte sol och språng.

Mer skugga och dopp på gång.

Och så blev denna dag. Lugnare. Med läsning. Och funderingar. Som jag återkommer till. Kanske. Vi ska ju äta åxå. Strax.