stigstrombergsson

Nu är vi hemma!

Det är söndag kväll och tvättmaskinen roterar.

I morgon blir det återgång till arbetsuppgifter för både madammen och mig.

De närmaste dagarna kan det – förutom kanske annat att blogga om – mycket väl dyka upp ytterligare tankar under rubriken εν Σάμος. Framtiden får visa.

I Inlägget εν Σάμος 8/15 – lör2 berättade jag att Samos-skriverierna inte kommer att införas i helt rätt ordning. Lejonparten av denna bloggpost är vad jag skrev för några dagar sedan men lägger ut här först nu.

Kokkari har jag inte berättat om - och varför vi bor där.

Det är en liten fiskeby. Eller var. Nu är nog huvudnäringen turism även om vi ser puttrande fiskebåtar tuffa ut och in i hamnen. Någon sa att byn har runt 800 fasta innevånare. Intrycket blir att flertalet av dem jobbar med att ge service åt den nomadiserande turist- och restaurang-besökarbefolkningen, ett släkte där svensk rödsolig gyros-grävare är den underart vi själva tillhör.

Skrivet så långt märkte jag att jag höll på att förvandlas till Hellaslokaliserad hyperborealisk skuggslumrare. Jag gav efter för impulsen, tupplurade en stund, tog ett dopp, blev biten av en köttätande rovfisk och återvände till telefontextande i funktionen Anteckningar. Därifrån kan jag sedan mäjla det till min e-post hemmavid, redigera och publicera därifrån. Hemmavid är så Älvsbyn. Vi åker ju hem imorgon.

Kokkari blev vår boende- och vistelseort denna gång. Turisthuvudorten Pythagorion föll oss inte på läppen. Samos Stad bodde vi i de två tidigare åren och nu ville vi vara lite valjd änd kräjsi med en annan bas – Kokkari.

Hela byn ligger efter en gata formad som ett L. Enkelt att hitta. Små hotell och en radda mathak. Förutom stränderna i själva byn finns ett par andra på gångavstånd.

Tanken fanns att vi medelst kollektivtrafik eller hyrd bil skulle kunna fara till andra ställen – men det har inte gjort. Visst återstår många intressanta saker att se och givande saker att uppleva. Vi har ju bara varit här två gånger tidigare. Men vi vart som aldrig sugna.

Årets resa planerade vi medvetet skulle göras lite senare under hösten än tidigare år och detta för att det skulle vara lite svalare. Faktiskt. Inte för att vi plågas av värme. Bort det! Men så att det inte skulle bli plågsamt att fotvandra i berg och backar. Typ turen jag berättade om i εν Σάμος 4/15 – tor.

Sommaren kom sent sa vår värdinna. Och har hållit i sig länge.

Så mycket vandring är det för varmt för och det har blivit slö och slapp för hela slanten. Och läsning. På plats. Vi har inte åkt fordon alls. Inte ens in till Samos Stad 11km bort.

Detta var texten jag skrev i telefonen. Bilden togs med samma apparat runt ½10 på morgonen. Då fanns förutom jag och madammen två par till på den stranden. Och alla talade vi svenska.