stigstrombergsson

Förra blogginlägget försåg jag medvetet med en vilseledande rubrik – predikan utan innehåll. Jag gjorde det i avsikt att lura kyrkligt intresserade att tro att det skulle röra sig om ett åsikts- eller debattinlägg av värderande och/eller provocerande art och inte endast en enkel kort rapport utifrån den gångna helgen. Kommentaren från Ann O Nym visar att åtminstone en föll i fällan. Antalet IP-adresser som besökt bloggen det närmaste dygnet efter publiceringen tyder på att fler gick på mitt trick*.

Veckan har fyllts av olika uppgifter och annat. Då fredag är min arbets-uppgiftsfria dag kom jag utifrån det ovan nämnda att fundera lite just kring besöksstatistiken här på min egen blogg. Jag beslöt mig att kolla i mina noteringar för att kanske få en bild. Såhär är det:

Efter en kort sejour på annan plats började jag skriva på den här platsen sommaren 2005. De första årens besökstal har jag ingen aning om men från 2009 kan jag ge besked. Jag började då skriva upp de datum min blogg haft besök från mer än 50 unika IP-adresser. Detta är det kvantitativa resultatet**:

• 2009 var det 18 dagar fler än 50 IP-adresser.
• 2010 vad det 22.
• 2011 kom en dag av 41 dessutom att passera 100.
• 2012 blev 156 över 50 och av dessa 7 över det dubbla.
• 2013 drog ihop 108 varav 5 nådde mer än 100.
• 2014 hade 98 dagar med fler än 50, 3 av dessa över hundra.
• 2015 – som inte är slut än – har 19 av 84 femtiplussare passerat 100-strecket.

Två gånger har fler än 200 besökt min blogg – en gång 2013 och en gång i år.

Detta tyder på en ökning men vad den beror på vet jag inte. För några år sedan, men jag minns inte exakt när, började jag på Facebook ”annonsera” mina blogginlägg – för övrigt nästan min enda aktivitet där. Och i år har statistikfunktionen anpassat sig till teknikens landvinningar och räknar både datorer och telefoner. Kanske har sådant betytt något för volymen. Att fler nu jämfört med förr internättar allt möjligt via sina telefoner än vid dator-skärmarna är dock ett faktum.

Vara hur det vara vill med allt detta. Jag kommer inte runt det faktum att min blogg rent massmedialt är en fis i rymden som varken gläder eller stöter några nämnvärda människo-massor. Det spelar det ingen roll för mig att det är så. Jag skriver för att det är kul och kring en del saker jag funderar över just när jag skriver. Punkt! Och långt ifrån allt i mitt liv och i mina tankar blir bebloggat!

*  Möjligheten att någon till äventyrs skulle tro att det skulle följas av en ödmjuk bekännelse över mina egna predikningars innehållslöshet föll mig faktiskt inte in – förrän nu när jag skriver detta. Troligen beror det på att jag högmodigt inte anser mina predikningar sakna innehåll samt att jag utifrån samma högmod aldrig skulle erkänna egna bottennapp – i vart fall inte här.

**  Ibland byter jag och bloggkompisen tobbe lindahl – länk långt ner till höger – sifferuppgifter med varandra. Han leder. Betydligt. Hela tiden. Har har ju haft en och annan enorm topp men även all den tid vi bägge lever i uppmärksamhetsskugga dubblar han mina siffror. Kvantitativt. Men kvantitet är ju inte allt... ;-)