rekreativitet
Kreativitet är väldigt viktigt.
Alltså att man hela tiden söker komma vidare, utveckla och förädla. Det gäller i det arbetsuppgiftsfria livet liksom i de uppgifter man anförtros.
Motsatsen till kreativitet är stagnation.
Man kan beskriva detta på andra sätt också.
Ibland leker jag med ordparet driva och bedriva – och då tänker jag på arbetet och uppdraget i en kristen församling och det uppdrag församlingen har. Om man bedriver verksamhet och arbete ungefär enligt betjäntens nyårsmaxim the same procedure as last year stagnerar alltsammans. Ungefär som när en häst stannar om man bara sitter i sadeln. Man behöver driva. Vad gäller hästar görs det genom att ryttaren klämmer ihip benen när han eller hon sitter gränsle. Liksom nyper hästen. Gasen sitter nämligen i sidorna på kusen. Om man driver på den rör den sig framåt. Om man bara bedriver sadelsittning stannar pållen.
Du jobbar väldigt mycket! sa en arbetskamrat till mig tidigare i veckan. Inte vet jag om det är sant. I vart fall jämför jag mig inte med de andra. Men kanske är det sant i den meningen att jag söker – om det är vettigt och eller framgångsrikt må andra värdera – driva utvecklingen med nya inbjudningar, ny reflexion, nya initiativ, idel försöka förbättra, alltid inta en accepterande kritisk hållning till vad som sker och görs, aldrig vara helt belåten, alltid vilja vidare, lära mer, läsa nytt, följa med, tänka. Jag tror det är kreativt – typ.
Idag var jag inte kreativ. Jag var rekreativ. Arbetsuppgiftsfri. Läste inte ens.
Vi tog en promenad i stället, madammen och jag. Ut i höstens skog och mark. Gick en god bit över en mil. Med paus för smörgås och kaffeflasketömning. På Lill-Kanis. Det var i sanning avkopplande. Eller rekreativt om man vill spänna sig med krångligare ord.
Vi gick hemifrån vid 11-tiden. Runt samhället och ner i Dalen, längs med den och in i skogen efter fårfarmen och efter ett tag tillbaka norrut genom skogen upp på milspåret och vad det led tillbaka till samhället. Pratade, njöt av hösttystnaden. Naturen är färdig och håller andan inför vintern. Ty Winter is coming som det heter i Game of Thrones.
Det finns mycket att se i skogen. Gamla fallna träd till exempel. Som rekreation.
I morgon skulle jag egentligen också vara arbetsuppgiftsfri*. Men kyrkoherden avskeds-predikar och jag skall tolka till engelska. Sedan skall vi ha två tanzaniska nya vänner på middag.
* Som bekant vägrar jag ordet ledig. Präst med ansvar att vara kreativ är jag ju vigd att alltid vara. Men allt tid har inte konkreta arbetsuppgifter. Sådan tid är man rekreativ.
