bra – men rätt?
Jag har en arbetskompis som är väldigt klipsk.
För att nu ingen skall känna sig förbigången eller tro att jag är selektiv är det väl bäst att jag vidgar det hela till:
Jag har flera arbetskompisar som är väldigt klipska.
Men i det här inlägget är det en klok sak en har sagt som jag vill spinna mina tankar kring. I ett samtalet för en tid sedan fanns den aspekt av event & process som jag berört i ett par inlägg även om just de beteckningarna inte var för handen när vi snackade. I alla fall sa han ungefär så här om olika kyrkliga verksamheter och arrangemang:
Både i kyrka och frikyrka gör vi en massa bra saker.
Men man kan verkligen fundera över om det är rätt saker vi gör.
Älvsby församling har beslutat att under några år koncentrerat satsa på verksamhet bland tonåringar och unga vuxna plus olika avknoppningar av detta. Det kallas Ungdomsprojekt även om en och annan renlärig terminologifundamentalist nog skulle påstå att det inte riktigt är ett projekt. I avsaknad av styrgrupper och referensgrupper och ho vet allt är det egentligen mer en kraftsamling inom ramen för ordinarie organisation. Vara hur det vara vill med glosornas grad av korrekthet. Inom de många tanketrådarna tror jag dock att vi väljer rätta vägar och gör rätt saker – men frågan maler om vi gör det tillräckligt bra.
En artikel i Lokala Världsbladet alias Piteå-Tidningen idag styrker mig i tanken att vi nog är på rätt väg. Artikeln – bör läsas i sin helhet här – berättar om konfirmandarbetet i tidningens spridningsområde och att man där vad gäller antalet ungdomar inte följer de på nationell nivå nedåtgående siffrorna. I en tabell gavs följande siffror för 2011 och 2014:
-
Hortlax församling: 61 och 46
-
Norrfjärdens församling: 15 och 23
-
Piteå församling: 128 och 117
-
Älvsby församling: 19 och 41
-
Arjeplogs församling: 12 och 9
-
Arvidsjaurs församling: 17 och 17
Församlingarna är olika stora! Det är det första som skall sägas.
Årskullarna kan variera i storlek – mest märkbart i de mindre församlingarna.
Älvsbyn låg jättelågt 2011 – behöver också sägas.
Församlingarna har olika upplägg. I den stora Piteå församling har man inte så kallad Vinterläsning med samling varje vecka. Där möts man ett antal veckoslut och gör en Göteborgsresa innan konfirmationen. I Älvsbyn är det tvärtom. Konfirmanderna har samlats ett par timmar i veckan under tiden september-april med ett veckoslut och ett i jämförelse stort ”kyrkogångsbeting”. En gemensam resa görs som uppföljning av och fortsättning efter konfirmationen. På torsdag kväll kommande vecka far 36 ungdomar och 6 ledare till Turkiet för att besöka Efesos med bland annat Marias hus.*
Det vänstra diagrammet ovan visar tabellens totala innehåll. Blått är antalet 2011, orange 2014. Den högra grafen visar 2014 i procent av 2011. För mig ger staplarna intrycket att vi gör rätt saker. Frågan är om vi gör det tillräckligt bra. Men glad av artikeln blev jag.
* Vill du, noble Bloggläsius, ta del av dessa resor de två senaste åren är det bara att leta upp min serie blogginlägg under kategorin speciella resor månadsskiftena maj-juni 2013 och 2014.
...och verksamhetsberättelsen togs utan frågor, kommentarer eller diskussion den tjugonde på KF. Närvarande: KF-ledamöter, kamrer, KH, en annan anställd, B-ombud och revisor. Det känns som att vi lever två skilda världar med små/få kontaktytor.
Ett tips till hösten. Uppmana konfirmandföräldrarna: "När ni skjutsar er ungdom till kyrkan kan ni passa på och delta i gudstjänsten för att höra och uppleva samma sak som ert barn. Då kommer ni att ha större möjlighet att diskutera och hjälpa till med frågor som kan komma under denna viktiga tid i den personliga utvecklingen som nu kommer."
Statiskiken talar ett tydligt språk. Fortsätt så och vattna, men inse att det är Gud som ger växten.
Allt har sin tid.
Sanningens Ande, röj den nöd
som vi i hemlighet bära:
mänskan ej lever blott av bröd,
henne Guds ord måste nära.
Sänd oss en hunger runt kring jord
efter att höra Herrens ord.
Sanningens Ande, väck oss.
När fullmäktige samlades om onsdagskvällen var jag verkligen i valet och kvalet om jag skulle ansluta som åhörare eller gå till ungdomsgruppen. Jag valde det jag bedömde skulle göra mig gladare - tonåringarna. Hörde dock dagen efter att Fullmäktige passerat lidelse- och diskussionsfritt.
Tyder detta på att de folkvalda är helt nöjda, tillfreds och trygga? Eller är de oengagerade? Eller är det själva formen som gör att verksamhetsberättelsen - där konfirmander och ungdom sammantaget drar 20% av läsvolymen och gudstjänstlivet lika mycket - bara klubbas?
Definitivt skilda kontaktvärldar!
Jag har också alla år ca 10.55 fascinerats av inbromsande bilar ur vilka konfirmander sedan lubbat in i kyrkan medan bilen fräser iväg - för att återkomma 12.15 för att hämta de gudstjänstfirande konfirmanderna. Bilar går ju att parkera och föräldrar klarar säkert av att utsätta sig för det som "plågar" deras små.
