40-års-tack

 

För några veckor sedan var det avtackning i Älvsby församling. Jag nämnde det i förbigående i inlägget småskaligt nätprat som en av punkterna i slutet: Definitivt nämner jag en församlingstilldragelse i morgon lovade jag då men håller det löftet först nu.

 

Den församlingstilldragelse det handlade om var avtackningen av församlingens första och eviga diakon Mona Hedman. Hon fanns sedan ett par år på plats redan 1978 när jag nyprästvigd kom till församlingen och har ända till nu troget arbetat år ut och år in i lite skiftande uppgifter.

 

Diakonissa var hon till att börja med. Kvinnliga diakoner kallades så dåförtiden. Besökstjänst sysslade hon med. Och hade haft ungdomsgrupp. Och samordnade barnverksamheten med juniorer, barntimmar, miniorer, decimaler, mikrober och allt vad det hette – och inte hette. Med åren då de flesta barn började vara på dagis förändrades hennes uppgifter till vuxen-barn – mammor med spädisar – och arbete med flyktingar och invandrare. Varierat i 40 år. En hel livsgärning.

 

Diakoner får inte sina porträtt på väggen. Det är bara kyrkoherdar som hängs i sakristian. Ganska orättvist tycker jag. Men sådan är seden. Präster i allmänhet och herdarna i synnerhet är på något sätt offentligare än diakonifolket som gör sitt mesta och sitt bästa mer dolt och under radarn. Men i sanning värda allt tack och allt erkännande.

 

Mona lämnar sin tjänst men förblir i sitt ämbete och uppdrag att i kyrkan vara vigd till nytta för sina medmänniskor. Hon själv betonar att diakon är hon till livets slut. Då återvänder hennes diakonsmycke till Vårsta för att ges till någon annan som då börjar sitt livslånga uppdrag. Därför kan en diakon inte fullt avtackas förrän vid minnesstunden. Det som hänt nu är bara att hon efter 40 år inte längre behöver passa tider – och slutar få ett lönebesked från församlingen.

 

Kyrkofullmäktiges ordförande frågade folk på byn och bad dem säga något om Mona. Sedan sammanställde hon – ordförarn alltså – det sagda till den stora bilden. Träffsäkert!


Kommentarer
Postat av: Alma-Lena

Vilken fin minnestavla och hyllningspost! Hoppas du startat en trend här, diakoner kan inte få för mycket uppskattning.

2015-05-30 @ 11:28:57
URL: http://barockbloggen.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0