kyrkans skittidning
Det här är en riktig skittidning!
Intressant bara för anställda, ju!
Det var idag om morgonen madammens diagnos av Kyrkans tidning. Onekligen håller jag med. Men med tillägget att den inte ens är intressant för mig som anställd. Jag får familjens exemplar som någon slags ”tjänsteförmån” men fick jag bestämma skulle jag hellre ta prenumerationsslanten till annat ändamål. Bladet ifråga är alldeles för centraliserat och i alltför stor utsträckning His masters voice om man med master menar Kyrkokansliet i Uppsala och de tongivande kyrkopolitiska krafterna och de systemlojala tjänstemännen där. Tyvärr.
Men en sak ur tidningen vill jag att du, noble Bloggläsius, tar till ditt hjärta, begrundar och rekommendera till människor i din omgivning. Detta inläggs andra bild – klicka på den så växer annonsen betänkligt – visar saken tydligt. Svenska kyrkans grundkurs – rekommenderar särskilt helfarten – och Volontärlinjen vid Älvsby folkhögskola.
Svenska kyrkans grundkurs, förresten. Så får den nog inte kallas längre. Eller så är det inom en snar framtid som den beteckningen inte får användas. Observera inte får användas.
En ukas kom nämligen i saken för några år sedan från Kyrkokansliet. Det var i samband med att Svenska kyrkans grundkurs skulle sluta att vara ett obligatorium för utbildningar till tjänst i kyrkan. Framöver skulle inte kyrkliga folkhögskolor som gett grundkursen i hur många år som helst få kalla sin kurs just Svenska kyrkans grundkurs. Fånigt tyckte jag redan då. Dessutom var motiveringen rent oförskämd: för att inte riskera Svenska kyrkans varumärke. Som om kyrkliga folkhögskolor ute i tassemarkerna skulle vara större riskfaktorer än kyrkokansliet självt.
Gissar att det nog är i lydnad för denna dumhet som andra skolors annonser bara anger Kyrkans grundkurs – utan ordet Svenska. Men Älvsbyn håller fast. Eller trotsar. Lovvärt.
Jag rekommenderar folkhögskolans kurser!
