stigstrombergsson

I förra veckan slog någon eller några kyrkbrännare slog till i Israel. Bloggarkompisen minstabröder rapporterade om saken här. Och här. Trist. Vandalism är alltid trist.

 

Extra trist känns det nog för mig eftersom jag var där för ett antal år sedan då jag tillsammans med ett gäng andra deltog i en studie- och mötesresa till Palestina och Israel. Mångordigt och pladdrigt berättade jag om den resan här på bloggen i november 2009 med lite restnoteringar i januari, februari och mars året efter.

 

Efter resan 2009 har jag haft för vana att då och då titta in på den israeliska tidningen Haaretz hemsida. Jag läser inte noga allt som finns där utan brukar koncentrera mig på ledaren eller en och annan krönikör – samt artiklar under rubriken Arkeologi. Sådant är oftast politiskt ganska okontroversiella men kan vara intressanta för en Bibelläsare med kyrko- och religionshistorisk nyfikenhet.

 

Fast ibland betingar händelserna nu och det arkeologiskt-historiska då varandra. Som nu. Om kyrkan på platsen där Jesus med fem bröd och två fiskar utspisade 5000. Den har just utsattes för en pyromani-attack, en händelse som ledde till artikeln om platsens historia.

 

Google gjorde grovgörat, jag sökte förbättra svenskan. Vissa namn och beteckningar har fått stå kvar på engelska. Hela artikeln på det språket hittar man här.

 

 

THE CHURCH OF THE MULTIPLICATION OF THE LOAVES AND FISHES NEDBRÄND IGEN – DESS HISTORIA

 

Ursprungligen byggd på 300-talet gick den gamla kyrkan med tiden förlorad, återupptäcktes i början av 1900-talet och byggdes upp – bara för i förra veckan skadas svårt i en brand.

 

På onsdag kväll led The Church of the Multiplication of the Loaves and Fishes i Tabgha, på stranden av Galileiska sjön, allvarlig skada. Polisen misstänker mordbrand då hebreisk graffiti på platsen löd: "Falska gudabilder skall krossas". Kyrkan var bara 33 år gammal men byggd på samma plats som den första kyrkan som för mer än 1600 år sedan markerade platsen.

 

Historien om The Church of the Multiplication of the Loaves and Fishes börjar i Nya testamentet. Av de många underverk som skriften tillskriver Jesus återges endast två i alla fyra evangelierna: Uppståndelsen och Bespisningen av de 5.000.

 

Enligt evangelierna (Matteus 14, Markus 6, Lukas 9, Johannes 6) gav Jesus med bara fem bröd och två fiskar mat till en folkmassa om 5.000 män (plus kvinnor och barn). De hade kommit för att höra honom tala.

 

Evangelierna berättar inte exakt var detta mirakel ägde rum förutom Lukas notering att det var i "en öde trakt som tillhör staden Betsaida". Vi är inte heller säkra på var Betsaida låg. Men under de tre första århundradena av vår tideräkning utvecklades en tradition bland lokala tidiga kristna om att en klippformation vid sidan av vägen vid det nordvästra hörnet av Galileiska sjön var platsen för miraklet.

 

Första kyrkan på 300-talet – grundad av konvertiten Josepos

 

I mitten av 300-talet uppfördes en liten kyrka på platsen, möjligen av en konvertit som heter Josepos.

 

Josepos föddes i en rik judisk familj i Tiberias. På ett uppdrag till Mindre Asien mötte han en biskop – och blev efterföljare till Jesu. När biskopen skrev om deras möte nämner han att Josepos under sitt liv byggde fyra kyrkor i Galileen. En var tydligen den ursprungliga Church of the Loaves and Fishes.

 

Den första uppgiften om just denna lilla kyrka finns i skrifter av Egeria, en pilgrim från Iberiska halvön. Hon besökte det heliga landet i slutet av 300-talet och skrev om sina erfarenheter i ett brev som till en del bevarats. Hon skriver om ett besök i en kyrka i närheten av Kafernaum och att dess altare står på klippan där Jesus utspisade massorna. Egeria nämner också de sju källor som finns vid kyrkan, vilket bekräftar att den plats hon talade om var Tabgha som då hette Heptapegon – Grekiska för "sju källor".

 

Andra kyrkan på 400-talet – egyptisk stil

 

Under andra halvan av 400-talet byggdes en mycket större bysantinsk kyrka på den ursprungliga kyrkans plats. Huvudman för byggprojektet var Martyrios, patriarken i Jerusalem.

 

Martyrios var född i Egypten vilket kan förklara varför kyrkan byggdes enligt för den tiden egyptisk stil, inte  den som var vanlig i Palestina.

 

I The Church of the Loaves and Fishes finns ett antal mosaikgolv man tror gjorts av två olika konstnärer. De var bägge troligen från Egypten då ett av de huvudmotiv som skildras i mosaikerna är vilda djur från Nildalen, inte Galileen – främst vattenlevande fåglar och stiliserad papyrus.

 

Men den mest kända mosaiken i kyrkan är Bröden och fiskarna som gjordes av en konstnär, förmodligen vid namn Saurus. Han stavade illa, fel till och med sitt namn, enligt forskare.

 

Den storslagna bysantinska byggnaden förstördes under första halvan av 600-talet när persiska och sedan arabiska arméer invaderade Det Heliga landet och erövrade det från det Bysantinska riket. Med tiden täcktes kyrkoruinerna av jord och glömdes. Liksom lokalbefolkningen arabiserades gradvis det grekiska namnet Heptapegon till Tabgha.

 

Tredje kyrkan 1933 – byggs för skydda de gamla mosaikerna

 

Den första officiella uppgiften om staden Tabgha är ottomanska skattedokument från slutet av 1500-talet. Den var då en liten stad med bara 44 hus. Den förblev liten. Den sista folkräkningen, gjord av britterna 1931, tar upp 53 hus och en befolkning på 245 personer.

 

Vid den här tiden hade kännedomen om platsen för den gamla kyrkan gått förlorad.

 

År 1889 köpte Tyska Palestina-Sällskapet en tomt nära Tabgha av en ledande arabisk man i Safed. Samma år skickade sällskapet Gottlieb Schumacher – en amerikansk civilingenjör, arkitekt och arkeolog – för att staka ut mark för att bygga ett härbärge för pilgrimer. Schumacher noterar att vid kanten av tomten, nära den största av de sju källorna, fanns ett område där beduiner regelbundet slog upp sina tält under vilka det fanns antikviteter.

 

1911 började en tysk professor vid namn Paul Karge att gräva på platsen. Han avtäckte kyrkans konturer, altaret och även den berömda mosaiken av bröden och fiskarna. Den ottomanska regeringen satte stopp för utgrävningen. (Han hävdar också att ha hittat en sten vid kyrkan med namnet "Josepos". Om så är fallet har den gått förlorad.)

 

Det skulle gå många år innan utgrävningen kunde återupptas. Första världskriget utbröt och slutade. Det Heliga landet övertogs av britterna. En rättstvist om markgränserna utbröt mellan Tyska Palestina-Sällskapet och Italienska Sällskapet för Det Heliga landet, som köpt en tomt gränsande mot den tyska.

 

Först när rättstvisten avgjorts kunde utgrävningarna återupptas 1932. Två katolska arkeologer ledde grävningen som avtäckte den bysantinska strukturen och de vackra mosaikerna. För att skydda dessa restes en ranglig träkonstruktion 1933 – The New Church of the Multiplication. Det var i arbetet med att restaurera mosaiken som därunder den äldre kyrkan upptäcktes 1936.

 

Tabgha förstörs

 

1948, tio dagar före utropandet av staten Israel och den officiella starten av the War of Independence, genomförde israelisk milis på order från Palmach-befälhavaren Yigal Alon, en raid mot Tabgha, fördrev dess befolkning och sprängde husen. Kyrkan skonades.

 

När påven Paulus VI besökte Det Heliga landet 1964 kom han till platsen och besökte den lilla kyrkan. Då fanns planer på att bygga en vacker ny kyrka i dess ställe.

 

Två tyska arkitekter togs in för att göra jobbet – Anton Goergen och Fritz Baumann. De studerade platsen och befintliga bysantinska kyrkor och utarbetade planer på att bygga kyrkan i linje med den som förstördes på 400-talet och att använda så mycket av det ursprungliga materialet som möjligt. Bygget påbörjades 1980 och pågick i två år.

 

Resultatet blev ett arkitektoniskt mästerverk allt från den magnifika antika mosaiken på marken till snidade pelare i italiensk marmor och röda takpannor – även de från Italien – ovanpå. Återuppbyggnaden efter branden beräknas kosta miljontals dollar.