den yttersta dagen

 

Idag var det så. Den yttersta eller sista dagen innan arbetsuppgiftsfri helg och fyra veckors semester. Det blev tidig semester i år. Madammen i mitt liv arbetar som ett av kommunens två personliga ombud* och de turas om att ha tidig respektive sen semester. I år var det hennes tur att ta tidig men hon skall jobba en vecka till. Naturligtvis önskade också jag då tidig ledighet men för att schemat i församlingen skulle kunna sys ihop med andras önskemål blev det ännu en vecka tidigare. Alltså nu.

 

Sista arbetsdagen innebar fylld kyrka vid två tillfällen för mig. Fler fyllningar skedde men då var det den prästkollega jag här på bloggen kallar Brunetten som var i farten. 08.30 mötte jag alla årskurs i 3 i Älvsbyn och 09.45 var det 9-ornas tur. Kollegan mötte 5-orna och gymnasie-skolans avgångsklass.

 

Jag har blandade känslor kring avslutningarna. Känner mig en aning provocerad av att personer med beröringsskräck för religion tillåts husera fritt vad som får eller inte får göras av en präst i en kyrka. Samtidigt är det ett sätt att visa kyrkan. Barn, ungdomar och föräldrar är där, alba och stola ser udda ut osv. Men lite kymigt är det i alla fall.

 

Efter skolavslutningarna en stunds ansvar för Pastorsexpeditionens öppettid innan lunch och färd till Storforsen. Där var jag ombedd att som lokal tomte möta en delegation från Norwich stift i England. Det stiftet är Luleå stifts vänstift och deras biskop är här för prästvigningen på söndag. Fredagen är tydligen värdarna i Luleå upptagna med annat och då tog ett par av stiftsmedarbetarna med engelsmännen på en liten road-trip – bland annat just till Storforsen.

Det är alltid kul att få haka på den turen. Utmärkt tillfälle att öva engelska språket som jag försöker ha så flytande som möjligt i tal – inte skrift.

 

Väl hemma runt ½5 blev det snabbschopping. Ny skjorta, ny kavaj, ny slips till äldsta dotterns bröllop i morgon. Skall bli högtidligt värre. Inte kavajen. Bröllopet. Kommer att hålla något sorts tal, kan jag tänka. Därför mäjlade jag igår denna text till toast-master:

 

Sebbe!

Givetvis vill vi att du på talarlistan sätter upp Katarinas pappa – alltså mig.

Jag har ingen aning om vad jag skall säga men det har ju inte hindrat mig förr.

Stig

 

Stäng nu av jobbet! uppmanades jag krafteligen när jag gick från församlingsgården. Tillsägelsen var väl ment men är lättare sagt än gjort, i alla fall för mig. Jag är ju präst med uppgift att söka bygga Guds rike även om jag är fri från konkreta uppgifter eller tider att passa. Har erkänt svårt att mentalt logga ut. Samtidigt vet jag ju att det är vettigt att stänga av. Rent av nödvändigt. Så det skall jag nu göra. Planeringen av ungdoms- och konfirmandarbetet skall jag lämna tills dess jag återgår i arbetsvardagen. Men läsa tänker jag mig kan bli av. Kanske ett par Exe-get-iska kommentarer som ligger påläsbordet. Eller något helt annat.

 

Men i morgon blir det – som det förr hette – att gifta bort dotra.

 

 


*  För att veta vad sådana är och sysslar med klicka här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0