έν Έφέσω 4/15 – här?!

Mer om ungdomsresan till Kusadasi, Turkiet. Texten skrevs där nere men publiceras senare sedan jag kommit hem.

 

Det är onsdag en eftermiddag jag nu skriver det som publiceras senast fredag. Jag ligger efter för att något sånär ”komma ikapp” när det gäller händelser och mina tankar.

 

Varför är vi här? funderade en av ungdomarna* när vi i början av rund-vandringen i Efesos tittade på en modell av det man arkeologiskt grävt ut. Jag måste erkänna att jag suckade lite inombords – men svarade vänligt och tålmodigt ungefär:

Du kommer ihåg att vi pratat om Jesus mamma Maria och att hon efter Jesus död och uppståndelse bodde där lärjungen Johannes bodde. Tösen nickade så jag fortsatte:

Och den där tyska nunnan som i syner såg saker liksom genom Marias ögon. Och att man hittat platsen hon – alltså Maria – bodde på. Vi var ju nyss där. Ny nick.

Och att Paulus, han som skrev en del brev i Bibeln, för snart 2000 år sedan var i Efesos och sedan skrev till de kristna i där. Bekräftande blick.

Det här är en modell av vad man hittat i en del av den staden.

Var det här? Här där vi står? – med fascinerad aha-röst.

 

Vi hade väl pratat om sakerna gott och väl ett halvdussin gånger sett genom hela konfatiden. Och sedan en hel  förberedelsesamling någon vecka innan resan. Och här på plats ordentligt på söndagskvällen. Det var på måndag vår dialog ägde rum.

I basgruppen på kvällen nämnde hon Efesos-besöket som dagens höjdpunkt. Att slanten fallit ner.

Tänk att få vara just på platsen där de där andra varit. En avprickning på min lista!

 

Det är en smart flicka jag berättar om – men inte speciellt kunnig. Har det inte lätt med inlärning. Marigt att läsa och skriva. Och att koncentrera sig. Men som sagt smart. Och trevlig. Hög social kompetens.

 

De 36 ungdomar vi reser med är naturligtvis 36 olika individer. En del är blyga, en del gapiga. En del har hästminne vad gäller att minnas instruktioner, andra går omedelbart åt höger när man säger Vänster! – och när man ropar säger de att de inte kom ihåg. Eller hörde. Vissa har lätt att lära sig saker och lätt att fundera över dem. Andra har lätt att lära men svårare att tänka. För ytterligare andra är det tvärtom. Och en del verkar varken kunna tänka eller lära. Vissa är sociala genier med känsla för hur andra mår och har det. Andra är bara fyllda av sig själva, sina egna känslor och impulser. Alla, åtminstone nästan alla, är intensivt klistrade vid sina mobbe-app-arater och frustrerade över dåligt WiFi.

 

Är detta ett tvärsnitt av ungdomen av idag?

Är konfirmanderna representativa?

 

Jag kan här på bloggen tidigare ha reflekterat över hur ungefär den hälft av årsklasserna som låter konfirmera är i förhållande till årgångarna som helhet. I alla fall vet jag att jag skrivit om det i andra sammanhang – verksamhetsberättelser, budgetäskanden etc. Kanske upp jag mig nu men i så fall bjuder jag på det.

 

Sett till ”normalkurvan” av ungdomar vad gäller familjesituationer, skolresultat, ekonomi och liknande upplever jag att konfirmanderna följer kurvan men med ytterligheterna avskurna och alltsammans lätt förskjutet åt det ”svagare” hållet. De som har det sämst och som det går sämst för läser i mindre utsträckning, likaså de som har det bäst beviljat på olika sätt. Och i villasamhällen som Älvsbyn och Vidsel är det många som har det bra – fyra av fem ungefär. Kanske är det tre av fem konfirmander som har det medeklassbra med villa, Volvo och vovve.

 

Det är meningsfullt att vara med dem. Jag är faktiskt ganska förtjust även om jag känner mig ganska matt i lacken såhär på onsdagen kvällen innan hemresan. På måndagen var det tungt för många i Efesos. Väldigt varmt! Och trångt. Turistgrupper överallt. Innan, vid Marias hus, var det lättare. Där är det svalare, mindre och inte så mycket att försöka ta in – eller att inte förstå. Och liksom tidigare år ett påtagligt allvar hos många – den stund vi var där.

 

Onsdag kväll är fina-middagen-kvällen. Därför skall jag nu snofsa till mitt yttre så gott det går. Då vi är 15 herrar och 28 damer kan placeringslotteriet ju ge mig två damer till bordet.

 


*  Inte flickan på bilden. Det är en annan tös i färd med att placera sin bönelapp på avsedd plats vid Marias hus.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0