stigstrombergsson

Också detta handlar om ungdomsresan till Kusadasi, Turkiet. Texten skrevs där nere men publiceras senare sedan jag kommit hem. Väl bekomme!

Nu har det gått ett dygn till sedan jag skrev. Detta med WiFi på hotellet verkar vara ett totalt skämt. Trögt så alldeles in i bänken. Via kollegans dator – min är som nämnts ”internetdödad” – försökte jag publicera förra inlägget redan igår lördag kväll men kort surfning idag via mobiltelefonen gav vid handen att inlägget έν Έφέσω 2/15 – sol inte ”fastnade”. Naturligtvis skall det ”fästas” före det jag skriver nu men en hel del tyder på att alltsammans kommer att få anstå tills dess jag kommer hem – eller hittar mig ett internetcafé eller liknande någon annanstans än här. Kanske på Samos på tisdag.

Denna Heliga Trefaldighets dag började vi med en kort gudstjänst – utan nämnvärt musicerande. Ingen av oss ledare är nämnvärt musikalisk. Därför har det samvaro- och arbetsverktyget klart underanvänds i under hela konfirmandåret – liksom nu. Men vi läste Bibeltexter och sa en del om hur Gud i steg gör sig tydlig:

1. Att Gud är En – ur 5:e Mosebok kapitel 6. Och då säger Ni skall... Alltså ställer krav.

2. Att Gud blir människan Jesus som visar hur Gud är – Johannes evangelium kapitel 1 vers 18. Naturligtvis då också vad Gud gör och vad Gud ger.

3. Och att det Gud ger är nåd som Anden gör att vi tror.

Och så sa vi Trosbekännelsen och bad.

Sedan gick det mesta av dagen i den så kallade fritidens tecken. Majoriteten utnyttjade förmiddagen till att själva i smärre gäng fara tillbaka in till centrum för att shoppa – av allt att döma en livsviktig aktivitet. De flesta av oss ledare var också ett sådant gäng men med betydligt lägre grad av penningutgifter. Mer för att det var trevligt att åka in.

Moskén som var stängd lördag förmiddag var öppen idag så jag valde att titta in. En dam kom och vinkade in mig och visade med tydlig glädje på inventarier, hur man gör och en massa annat. På turkiska. Och erbjöd mig att fotografera. Som synes.

Eftermiddagen sol och bad för fulla muggar. Jag var inte så badande men ungdomarna var. Jag var mer pratande med dem här och var och om allt möjligt. Från klockan 17 då tröttheten efter han slog till ”lektioner” som förberedelse för i morgon: Marias hus och Efesus. Och tävlingar, aftonbön och eftersnack i basgrupperna om hur dagen varit.

Vi är inte ensamma på hotellet. Troligen är vi de enda svenskarna men nationalitet och språk hindrar ju inte andra tonårspojkars intresse för ”våra flickor – och tösernas nyfikenhet på gossarna. Problem? Nej! I vart fall inte än – så långt vi nu kan fatta saken.