länge leve landstinget!
Det blev inget mer bloggande igår kväll. Nu är det tisdag förmiddag och jag tänker nog inte jobba idag. Med jobba menar jag att präst-skjorteförsedd gå till församlingsgården för att pappersvända eller ut på samhället för att träffa folk, alltså påkomna eller egenuppsökta uppgifter. I alla fall inte nu på förmiddagen. Efter lunch får vi se.
I igårkvällens inlägg antydde jag några saker att kanske berätta.
Den första punkten var Klantskadans utveckling och den fina svenska vården.
När det small – idag för tre veckor sedan – och jag snabbt tittade på skadan såg jag direkt att naglarna var kvar. Att de var korta beror på att jag är kronisk nagelbitare, inte på gräsklippar-knivens framfart. Som jag tolkade det hela verkade topparna ha flugit av som första bilden söker visa*. Det röda står då för det bortslitna och den gula pricken för träffen i själva benet.
Det var inte så att topparna for. Nu har jag sett att kniven högg in i fingrarna och slet med sig vävnad mer i form av ett klyvande skärsår tvärs igenom topparna – som den andra bilden, alltså. Två, kanske tre varv – den roterar ju fort. Med benträff och allt. Mindre träffyta alltså – men med samma djup.
Fatta vilken flax jag hade! – när jag nu var så urbota korkad att jag pillade där med maskinen igång. Det är huvvet det är fel på, det här bandaget är bara symptomen säger jag när folk frågar vad som hänt. Och säkert 40 personer har formulerat sin fråga formulerat på exakt samma vis: Har du jobbat på egen hand? – så jag kan konstatera att Älvsbyborna verkligen har en enahanda(!) humor.
Jag berättar detta därför att det har påverkat och påverkar sommaren men också för att vården har fungerat jättebra. Så jag ropar: Länge Leve Landstinget!
Och det hela vägen. Skadedagen med omhändertagande, transport, akut, röntgen, apotek. Sedan omläggningar var tredje dag på sjukhuset och sedan vårdcentral på orten med inhopp av kollegor i annat landsting. På fredag skall jag få nytt bandage igen. Med tiden kommer klantigheten nog nästan att inte synas alls – på fingrarna.
Och jag skriker igen: Länge Leve Landstinget!
* Jag har bilder på skadan både nysydd och i samband med senare omläggningar. De är lite suddiga och småläskiga så jag valde att för att visa det hela fota av andra handens oskadade fingrar och hantera bilden i programmet Paint.
