stigstrombergsson

Nu har vi en bil. Inte två.

Methusalem är på väg till Umeå.

För en skandalös billig köpeskilling har en yngling jag blir alltmer släkt med släkten med tagit över vår gamla Volvo JTR 969 av årsmodell 1988*. Det innebär att jag/vi nu är ett bekymmer fattigare. Skönt.

Men lite nostalgi finns i alla fall. Min far hade bilen ifråga sedan den var nästan ny men överlämnade den till oss strax efter det att de flyttade till Älvsbyn år 2000. Han tyckte inte det kändes bekvämt att köra längre så vi fick ta över den mot löfte om skjuts då och då för honom och mamma.

Genom åren har tre av de fyra barnen i omgångar disponerat fordonet men det är numera inte aktuellt. Tre av dem har andra fordon och den fjärde har inget behov av bil och ingen plats att ha den på. Stilla har den därför stått denna vinter men nu har den ny brukare som nog fått sig ganska mycket bil för pengarna. Den har inte gått i snitt 1000 mil om året vilket innebär att den påminner en del om mig själv: mycket motor, hel struktur, skamfilat yttre.

*  Smeknamnet Methusalem kommer sig av registreringsnumret. Gubben Noaks farfar – om detta står i Första Mosebok hette just Methusalem och är den i alla bibliska släktregister som når den allra högsta åldern – 969 år – och drunknade i den flod som sonsonen med familj och menageri överlevde i sin ark.