stigstrombergsson

Skrollar man nedåt till höger hamnar man på länkar till diverse bloggar och en del annat. En av länkarna heter Sandahl trampar vidare och går till Dag Sandahls blogg. Han finns nere i Småland någonstans och är en känd profil och systemkritisk debattör i kyrkan. År 2013 korade Kyrkans Tidning som är en ganska så officiell mediaröst för Svenska kyrkan hans blogg till ”Årets kyrkliga blogg” eller nåt liknande. Å andra sidan kritiserade förra året andra delar av det kyrkliga etablissemanget bloggen till den grad att Sandahl kom att (i mina ögon helt orättmätigt) klandras av Växjö domkapitel. Motiveringen till klandret var inte uttryckligen vad han skrivit utan mer gummiaktigt hur det skrivna kan tänkas att kanske komma att uppfattas om man skulle välja att fatta det på ett visst sätt. Om jag fattat rätt. Klandret var ännu ett praktexempel på hur det går till när personer placerade på stolar ovanför andra i ett hierarkiskt system på ett luddigt sätt från sina övre sittplatser piskar nedåt för att med makt utan argument kväsa besvärliga kritiska sanningssägare. Snarstucket översitteri, alltså.

Dag Sandahl skriver nästan varje dag. Jag läser hans blogg men förhåller mig lätt distanserad. Tonen är ofta både käck, kul och syrlig. Han är mycket påläst och kunnig. Ofta är hans kritiska analyser mycket skarpsynta. Allt det är bra och ger läsvärde. Men allt han kritiserar intresserar mig faktiskt inte. Då och då går han igång på vad jag kan tycka vara rena petitesser och ibland gisslar han någon väldigt lokalt småländskt trivialitet jag i min skrivarposition betydligt närmare Polcirkeln inte riktigt får tankespinn av. Vara hur det vara vill med allt detta så behövs hans tankar och länken Sandahl trampar vidare är definitivt värd att följa.

Där läste jag i morse inlägget Barmkonsekvensanalysarbetet.

Och jag tänkte: Hallå! Detta är rena Bannes-Johannes!

Jag gissar att här behöver sydlänningar och andra utan insikt i norrbottnisk kultur av högre ordning en liten begreppsförklarande utvikning som jag ju gärna för folk- och allmänbildningens skull bjuder på:

Bannes-Johannes är en låt av den här i Piteå älvdal verksamma gruppen Euskefeurat.

Låten finns på skivan Hoven droven som såg dagens ljus 1988.

Sången handlar om en argsint gubbe som i sin strävan efter något viktigt – avslöjas i slutet – pangar på allt löst och fast.

Texten finns här. Vill man lyssna klickar man här.

Det är lite Bannes-Johannes över Dag. I alla fall vad gäller sådant som kommer vad man skulle frestas säga vara ”uppifrån” i det kyrkliga systemet. Han skäller o han gnäller o han gormar o han klagar om man lånar sångtext. Mestadels med rätta men ibland tar det fel. Allt som kommer från instanser man kritiserar behöver faktiskt inte vara dåligt och hemfalla till vad som lätt uppfattas som systematiserad kritik. Visst kan det vara så att en medveten satsning för att sätta barns och ungdomars situation i fokus delvis är en åtgärd som behövs för att systemen brister – men i så fall är det ju en bra åtgärd! Att systematiskt i varje beslutsläge – för så är det tänkt – ställa frågor av den rödmarkerade sort jag angav i förrförra inlägget och söka beskriva hur vägvalen påverkar folk under 18 må likna självvald hjärntvätt men blir ju ett sätt att förändra attityder – om man gör så envetet och ihärdigt. Språket har ju makt över tanken.

Ser man det så blir barnkonsekvensanalysarbetet inget att ironisera över utan i stället något helt i linje med uppdraget profeten Malaki i kapitel 4 vers 6 anger för profeten Elia – alltså Johannes Döparen – som skulle komma innan Herren själv kom: ”...vända fädernas hjärtan till barnen...”

Och det kan väl inte vara fel – eller?