stigstrombergsson

Domkapitlet avskriver ärendet från vidare handläggning

Protokollet börjar faktiskt så! Ger besked direkt. På första sidan står

Domkapitlet avskriver ärendet från vidare handläggning men utan utropstecken.

Folk har efterlyst kommentarer från min sida vad gäller Luleå Domkapitels beslut att fria min barn-, ungdoms-, vuxen-, präst- och bloggarkompis Torbjörn Lindahl från alla anklagelser som i anmälningar riktats mot honom. Jag kommer här inte att kommentera hela ärendet eller protokollet. Om du, noble Bloggläsius, klickar här kan du själv läsa alltsammans. Dokumentet är segt som en femårsplan men ingen skall säga annat än att du får en grundlig och seriös redovisning av vad som hänt, vad som skrivits och vad som sagts. Så sega dig igenom! Men kom hela tiden ihåg inledningsorden: Domkapitlet avskriver ärendet från vidare handläggning.*

Jag kom tidigt in i saken och fick redan från början vad jag tror är fullständig information. Med början menar jag då inte att det faktiskt var jag som i mars 2008 förförde Tobbe ut på bloggandets riskfyllda tassemarker och sedan läst allt han skrivit där. Med början menar jag från i sommar när de första (anonyma) anmälningarna druttade in. Och jag fick vara med i samtalet med kapitlets utredningsgrupp i september. Och när utredningsgruppen föredrog ärendet för 1½ vecka sedan. En del kring detta har jag bloggat om tidigare med det får du, högt aktade Bloggläsius, snoka reda på på egen hand.

Jag tycker att från Domkapitlets sida har processen fram i princip varit juste. Samtalet jag fick höra och sättet att då fråga och bemöta Tobbe var korrekt och vänligt. Kapitlet hade ju också den goda tonen – annat var ju inte möjligt – att enhälligt jävförklara en egen ledamot som förlöpt sig i sociala medier. Det kan verka bagatellartat men är egentligen inte det. En sådan formaliakritik mot en förtroendevald person är en örfil – faktiskt. Att sedan av formella skäl bara lämna åt sitt öde en anmälan från en kyrkofullmäktigeordförande (som dessutom agerat i pressen) är också halvt om halvt en käftsmäll. Kapitlet hade ju i sin roll som tillsynsorgan kunnat,”tipsad” av henne, nysta i saker hon anförde – men gjorde det inte.

Men en annan sak gör faktiskt Kapitlet – med motivet tillsyn. Ingen anmälare hade påtalat det och ingen med tillsynsansvar hade förra hösten noterat att Tobbe då nämnde att med en kvinnlig ärkebiskop kan situationer uppkomma att hennes biskopsvigningar inte av alla tas som självklara. Ingen uppmärksammade det för ett år sedan. Och Kapitlet hade aldrig sett det om inte någon klagat över annat i bloggen och att allt Tobbes bloggande under 1½ år gått in som bilaga. Men Kapitlet tar den lilla spiken och kokar soppa – om än en liten portion. Varför?

Jag har ingen aning om det finns någon avsikt bakom. Men effekten blir att det känns som man tänkt: Vi kan ju liksom inte fria honom rakt av. Då uppfattas vi stödja honom helt. Vi måste ju förebrå honom för något. Men inget allvarligt. Ett par slarviga ordval och så det där om ärkebiskopen som skulle kunna uppfattas sisådär blir lagom. Och sen finalorden: ”Med dessa uttalanden avskrivs ärendet från vidare handläggning”.

Så nu är detta utagerat. Fallet Torbjörn Lindahl i Domkapitlet. Förhoppningsvis.

Kvar är – vad jag ser – ett arbetsmiljöproblem i Domkyrkoförsamlingen.

Där har en medarbetare utan att ta upp saker man ogillar med den det gäller, lyft det i arbetsgemenskapen eller gått till sin chef anmält en arbetskamrat. Så skall det inte vara! Det är dålig kommunikation! Samt desavouerar chefen.

Där har den högsta uppsatta förtroendevalda också gått runt den chef man anställt och gett uppdraget att – bland annat – hålla reda på att personal och arbete fungerar. Ordföranden har ju dessutom lämnat egna verktyg oanvända – arbetsgivarverktygen – för att i stället agera i media mot en enskild arbetstagare. En sådan arbetsgivarpolicy är ett problem i vilken bransch som helst!

Så jag avundas inte Domprosten/kyrkoherden som fått allt detta i knäet. Inget jag tagit del av tyder på att hon har orsakat denna arbetsmiljöproblematik. Inte så! Men hon är ansvarig för den – och behöver rimligen agera. Om inte består rötan och någon annan medarbetare eller hon själv kan framledes få en kniv i ryggen av folk som inte vet hur saker hanteras på en arbetsplats.

Hur pinsamt allt detta är för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet kanske jag skriver om en annan gång. Denna bloggpost har redan blivit alltför lång.

*  De första 8 tättskrivna A4-sidorna har rubriken Redogörelse för ärendet och refererar med datum inkomna anmälningar med innehåll, yttranden, samtal mm. Visst hade man kunnat presentera saken på annat vis typ Det och det datumet inkom en skrivelse från den och den – se bilaga med ett nummer. Och Det och det datumet inkom den anmäldes yttrande över en skrivelse från den och den – se bilaga med ett annat nummer. Men vad jag förstått är det brukligt i svensk rättstradition att göra referat i stället för att bilaga. I det läget är det ju för läsbarheten tacksamt att det enbart var två av ”anmälningarna” som innehöll något att referera.

Avsnittet Kyrkorättslig reglering på sidorna 8-11 ger en lektion i just regler och paragrafer innan det hela avrundas med 1½ sida Domkapitlets bedömning som slutar Med med dessa uttalanden avskrivs ärendet från vidare handläggning.

Trettonde sidan är formalia om överklagan och sånt.