stigstrombergsson

Då tar du ledigt! Begrips!

Så talade min vänliga och stränga chef till mig för en tid sedan och syftade på de första dagarna i nästa vecka. Då fredag är min ordinarie arbetsuppgiftsfria dag och den kommande helgen 4 Advent sedan fordom var ett i arbetsrytmen uppgiftslöst veckoslut befinner jag mig nu i början på en sammanhängande fem-dagars-paus.

Sånt är svårt!

Avstängningsproblematik!

Då vi framför allt på prästsidan är underbemannade och har ett ambitiöst program med konfirmander, ungdomsgrupper, den sista tiden många nyanlända flyktingar, gudstjänster och en massa annat fylls dagarna väl och ymnigt med nödvändiga och meningsfulla och roliga sysslor. I princip har jag inget emot sådant. Blir det vad man kallar övertid gnölar jag inte heller.* Situationen kräver ju det. Då att vara präst är en livsuppgift och inte ett jobb leder vakanser naturligt till mertid och att skalle och engagemang då får gå på helfart. Det är OK. För en tid.**

Men det leder till mentalt svårstopp. Just för att skalle och engagemang går på helfart fortsätter snurret in på den arbetsuppgiftsfria tiden. Idag har jag alltså utan att vara tvingad helt naturligt läst arbetsknutet stoff jag här i bloggen framöver ska återkomma till. Boken Det gudlösa folket – de postkristna svenskarna och religionen är färdigläst och Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1 – kommentarer har jag tagit mig genom till hälften.

Men inte för att jag varit tvungen, bara för att det är intressant – och lite nödvändigt.

*  Med övertid menas mer än 160 timmar på fyra veckor – och det har det blivit mest hela hösten.

**  Men den tiden kan jag själv inte välja. Tiden med vakanser är ju exakt den tid de förtroendevalda anser kunna ta på sig för att göra församlingen attraktiv för en uppsjö sökanden, rekrytera i hopen och utse folk till de två vakanta komministertjänsterna. Jag erkänner villigt att jag inte imponeras av deras hastighet och dådkraft. Och vet att för att människorna och församlingsverksamheten inte skall bli allvarligt eftersatt springer det decimerade arbetslaget under tiden aschlet av sig.