stigstrombergsson

Siffror och statistik tycker jag är kul. Särskilt om man kan vrida och vända nuffrorna lite fram och tillbaka så att det passar en själv och vad man själv vill förespråka. Riktig komik kan man till och med få till. Som för några år sedan då en numera avliden rikskänd komiker vid lusläsning av SCB – Statistisk Årsbok – kunde konstatera att det i Sverige fanns ungefär lika många kvinnor som höns. Av andra tabeller kunde han också utröna att det fanns nästan dubbelt så många kvinnoben som det fanns kvinnor. Slutsatsen var given: En svensk kvinna håller en höna under armen och har lätt låghalt gång.

Siffror och statistik tycker jag är kul också när det gäller verksamhet i församling och kyrka – liksom passande siffervridningar. Jag är inte ensam om att göra så. Från så kallat ”centralt håll” kan man till exempel se hur färre utträden jämfört med ett tidigare år väcker klang och jubel även om nettominus fortfarande råder. Och sjunkande konfirmandstatistik på de flesta håll drunknar i eufori över att på en och annan annan plats har man fler än förra året.

Och nu till mina siffror.

Räknar jag gudstjänstfirare i Älvsby församling – vi har ett alldeles utmärk bokningsprogram som underlättar detta – från och med mitten av oktober och november ut når jag drygt 550 personer, av dessa knappt 100 i Vidsel. Alltsammans har varit i så kallat ”vanliga gudstjänster” utom en som var en ekumenisk historia då alla andra föreningar och församlingar sammanlyst sig till kyrkan och som därför också sticker ut en del i antalet gudstjänstfirare – 100+.

För årsklassen 2001 började konfirmandverksamheten i mitten av oktober. Nu har grupperna stabiliserat sig till summa 44 stycken rara liv som förutom att mötas en gång i veckan har ett beting på minst två gudstjänster i månaden, tre runt Jul- respektive Påsk.. ”Kommer de efter” får de gå ikapp nästa månad, gör de ”för mycket” en månad har de inte det till godo utan skall ”hålla tempot”. Hur de redovisar sin kyrkogång berättade jag i inlägget kapat självförtroende den 15 november.

Var femte gudstjänstfirare de sista en och halv månaderna av förra Kyrkoåret var konfirmand!

Det betyder en åldershomogen femtedel kyrkovant folk – alltså kyrk-ovant folk.

Vilka andra ”kategorier” firar gudstjänst i snitt 2½ gånger i månaden?

• Bibelstudiegruppens deltagare? Två handfullar.
• Korister? Också två handfullar varav en samma näve som den nyss nämnda.
• Svensk medelåldrig folkkyrklig medelklass i övrigt? Näppeligen.
• Förtroendevalda beslutsfattare som inte är kyrkvärdar? Förlåt! Jag skall inte skoja.
• Nysvenskar från Afrika, Östeuropa och Mellanöstern? JA! Färre än konfirmanderna men med högre frekvens. De är där näst intill varje söndag. Blir också ungefär 100 under perioden.

Så vad är egentligen en svenskkyrklig gudstjänstfirande församling idag?

Och hur bör därför gudstjänsten formas? Hur visar kompassen?