glömd fotnot
I förra inlägget glömde jag en fotnot.
Med * markerades i texten att jag avsåg att nedanför alltsammans vid en annan * ge en belysande för det resonemanget ovidkommande kommentar. Det var ordet textanalysfackspråk som blev bestjärnat i tanken att skriva en fotnot med tankar kring den nära kontexten och den vidare kontexten.
Tankarna i den riktningen kom apropå hur den som anmält Tobbe Lindahl till Domkapitlet vulgärläst hans blogg. Nu är den anmälan och den saken inte ämnet för detta inlägg. Det bara startade på tankar jag tänkte fotnota men som nu yttrar sig i att Exe-geten bräker lite grand i en bloggpost för sig.
Mitt huvudämne i teologistudierna och det fält där jag om än lågintensivt alltid sökt själv-fortbilda mig en aning är Gamla och Nya testamentets Exegetik, främst Nya. Det akademiska ordet Exegetik är då fisförnämglosa för Bibelvetenskap och textanalysen inom densamma är en sannerligen underskattad kampsport.
Det är viktigt när man inom den idrotten söker förstå en detalj i eller en begränsad del av ett resonemang – säg en liknelse någon av evangelisterna skriver att Jesus berättar – att man ser till sammanhanget, kontexten. Det är helt nödvändigt för att förstå avsnittet eller snutten rätt. Och då på två sätt. Nära och vidare.
Vad står strax innan?
Vad kommer direkt efteråt?
Att fråga så är att leta den nära kontexten man måste ha med i bilden för att utläsa betydelsen av det avsnitt man grubblar kring. Slarvar man med den nära kontexten blir risken över-hängande att man i en snutt eller en mening inläser något helt annat än författaren menat och utifrån andra motiv än ren förståelse kommer att pådyvla texten en uppdiktad innebörd.
Man kan anföra en legion exempel på detta i kyrkliga och kristliga kretsar. Ett tydligt sådant kan vara när man förra sommaren i Svenska kyrkans monter under Pride-festivalen i till-handahöll kondomer med texten på förpackningen: Störst av allt är kärleken. De orden är tagna från Paulis första brev till församlingen i Korint och handlar där inte alls om kärlekens sexuella sida. Just det tilltaget att utan hänsyn till den nära kontexten plocka en viktig Bibeltanke till en slogan i annat ärende kommenterade jag härpå bloggen i juni förra året under rubriken som f-n läser bibeln.
Vad är textmassans sammantagna budskap och ärende?
Hur resonerar den författaren på andra ställen? I annat den skrivit?
Och vad säger Bibeln som helhet?
Att fråga så när man söker förstå en detalj är att undersöka den vidare kontexten. Superviktigt! I en stor textmassa kan det finnas enstaka procent av innehållet som (om man vill) kan tippa åt ett eller annat ganska galet håll om man inte ser till helheten, till den vidare kontexten.
Också här finns exempel inom kristligheten. Ett tydligt sådant kan vara när en del tar drygt ett halvdussin hopsnodda Bibelverser från här och var i Skriften och med dem som bas bygger ett fullständigt okritiskt stöd för allt vad staten Israel gör på ockuperad mark. Då och då möter jag på Facebook inlägg av den typen – helt bortkopplade från den vidare kontexten, Bibeln som helhet,som inte försvarar markstöld och övervåld.
Detta med den nära och vidare kontexten är nödvändiga verktyg vad gäller Bibeltolkning. Träna dig, noble Bloggläsius, i det tänkandet. Och finn att det är stimulerande verktyg att använda – för din egen Bibelläsning.
Dessutom är de nyttiga verktyg när det gäller att förstå annan text och utröna vad någon menar – säg om du skulle ta fram en rättvisande beskrivning av vad jag skriver på denna min blogg. Är du van att se till nära och vidare kontext märker du direkt när någon läsa något som f-n läser bibeln och med det skapar en förvriden bild av verkligheten.
Själv insåg jag f ö för en tid sedan att det i 1Kor13 inte alls står "störst av allt är kärleken" utan "störst av dem är kärleken" dvs störst av tron, hoppet och kärleken
Texttolkning som kampsport var en rolig och mycket träffande beskrivning. Det finns väldigt många som kör med fula grepp i den idrotten.
Första Korinthierbrevet citeras ofta av homosar och deras stödtrupper men de hoppar över kapitel 6, vers 9-11.