fri fågel!
Igår var den fast. I fläkten.
Nu ljuder förmiddagens hugnesamma budskap: Pippin är ute!
Det var igår eftermiddag jag märkte det. En fågel hade på något sätt trillat ner genom ett rör på taket och befann sig snett ovanför spisen. I fläkten – typ. Hördes på flaxandet. Madammen kom hem till middagen och jag förtalte saken. Hon visste. Hade noterat det hela vid lunch.
Vi tittade i fläkten. Såg inget. Så långt ner var inte fjäderfäet.
Inte för att undkomma fågelns dödskamp utan mer för att plocka vildhallon tog vi en promenad. Hemma på kvällen när det var mörkt ute var det tyst ovan spisen. Uppenbarligen är det dock så att med ljuset kommer livet. Eller hopp om livet. Också för fåglar. Jag gissar att den såg ljuset i tunneln – alltså ventilen till taket – för i morse var den på G igen. Flax, flax, flax i röret!
Arbete i bostaden var och är planen idag. Förberedelser och sånt.
Det gick inte! Med flaxande fågel i fläkten. Koncentrationsproblem!
Kryddhyllan rensades. Måste vikas upp för att åtkomst av fläktslang skulle skapas. Problem. Allt var ju målat sedan den sattes dit förra gången. Och färg beckar samman saker.
Det blev stämjärn å hammare å mejslar å hela tjodevippen fram! Och utan allt för fula märken i lacken kunde systemet öppnas och efter ett tag föll den flaxande kakaduan ner i en för ändamålet ditplacerad hink. Med lock på bars den ut på balkongen och tömdes.
Och fågeln flög! Pigg och glad som en lärka i morgonstunden. Fast det var en sädesärla.
Emotionellt utmattad efter räddningsaktionen sitter jag åter vid mitt arbetsbord – men ville berätta saken här först. Innan jag tar tag i det som skall göras.
