ψευδής β – falskt 2
En sångtext kom för mig.
Anita Lindbloms gamla örhänge från 1960-talet.
Sånt är livet, sånt är livet
Så mycket falskhet bor det här...
Klangen kom när jag läste det Domprosten i Stockholm – kallas väl där Pastor Primarius – tillsammans med några underlydande skrev tidigare i veckan på DN Debatt. De uttryckte tanken att alla vägar bär till Gud, att alla religioner uttrycker samma sak, särskilt de som kallas Abrahamitiska – alltså Judendom, Kristendom och Islam. Det de skrev i artikeln skulle i alla fall kunna uppfattas så. Och skulle man uppfatta storkyrkobuketten så vore det frågan om budskap från falska lärare eller profeter. Jesus är ju som bekant Vägen, Sanningen och Livet. Och han sa: Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Så står det i Den heliga skrift dessa präster lovat tro och lydnad – typ.
Är de medvetna om det?
Jo, det är de – naturligtvis. Reaktioner har kommit både i DN och annorstans. Helt fel vore det inte att tala om en ”storm” både i gamla former av och i de mer moderna så kallade sociala medierna. Jag menar den sortens ”stormar” som får beskäftiga personer att beklagande ondgöra sig och i samma medier anklaga den eller dem som när man väljer att missförstå lösryckta meningar de uttalat kan anses fått det att blåsa lite.
DN-artikeln var inte skriven i kåserande anda utan i avsikt att vara ett seriöst debattinlägg. Det har lyckats. I en intervju eller artikel – jag tror det var i tidningen Dagen – har sedan primariusen hävdat att det är evangelisten Johannes som lagt ovanstående envägsuttryck i Jesus mun, inte att Jesus sa det själv. Orden behöver därför inte tas på allvar. Johannes texter påminner om det kärleksspråk primariusen har till sin hustru, säger han. Det uttrycker känsla mer än objektivt sakinnehåll – typ.
Intressant argumentation! Förutom att bygga på nattstånden exegetik kring Johannes blir ju analogin anmärkningsvärd om man vänder på den. Orden Du är den ende för mig! riktade till hustrun betyder då samtidigt att primariusen kan tänka sig flera andra damer. Samtidigt. Undrar hur frun uppfattar det. Madammen i mitt liv skulle grymta betänkligt.
När artikelpåtarna så hänvisar till Nathan Söderblom och ett Romersk-katolskt dokument från Andra Vatikankonciliet blir det pseudepigrafi i linje med den sorten jag i förrförra inlägget berättade fanns redan i antiken. De använder aktat författarnamn för att stärka den egna skriftens ställning och auktoritet. Genom sina lösliga anspelningar och citat utan exakt källhänvisning stärker Stockholms-gänget sina egna idéer och utnyttjar på ett falskt sätt aktade personer och institutioner. Det är riktigt ψευδής faktiskt.
Ett litet bidrag till kulingen på sociala lämnade jag i alla fall i en diskussionsgrupp på Facebook. Där skrev jag:
Jag undrar om inte ett helt stim anmälningar till Domkapitlet vore en intressant grej. De kan vara undertecknade eller anonyma och hålla vilken osaklig kvalitet som helst. Media nappar i alla fall. I vart fall visar sommaren i Luleå stift det. Och så sakliga och seriösa inblandat.
Och på det en smajli.
Prästerskapet i SvK kan hålla sig med hur dålig exegetik som helst, bara de inte antyder avvikelse från den "värdegrund" som överskuggar ortodox teologi.
Sant givetvis inte är ironiska.
Det är inte att man undrar hur de aktuella prästerna predikar om treenigheten och den dubbla utgången.
Deras grundbult är ju att alla människor har behov av att uttrycka sin religiositet, något man kan göra utan att bejaka några av kristendomens exklusiva sanningsanspråk.
