stigstrombergsson

Tillbaka till Tobbe men utan koppling till hans vurpa med sin anabola moped.

Humorfria personer har ju anmält honom till Luleå domkapitel. Jag har berört det i tidigare inlägg. Jag vet inte hur handläggningstiderna blir och när man kan vänta sig ett kapitelutlåtande. Men det är klart att jag undrar hur det kommer att gå. Alltså vad kapitlet kommer att säga. Och kanske riskera.

Jag kan svårligen tänka mig att Tobbes bloggande bedöms vara av den arten att det skadat det förtroende allmänheten har rätt att ha för en präst. Skulle så vara ligger jag riktigt risigt till med tanke på vad jag genom åren knapprat ner. Och att kyrkofullmäktigeordförandens anklagelse – också i pressen – att han i alla avseenden misskött sig för att sabotera är ju också grundlösa. Jag kan inte se annat än att Domkapitlet måste fria. Och ta risken att Norrbottens-Kurirens förstasida får rubriken: Homofobprästen friad i Domkapitlet!

Men å andra sidan kan det också bli: Kapitlet klandrar homofoben!

I alla fall om kapitlet skriver utlåtande som jag sett de skriva vid tidigare tillfällen. Inte enkelt och tydligt guilty eller not guilty som i amerikanska filmer. I stället –  detta har jag fått mig berättat av en lagkunnig – följer man svensk rättstradition och skriver ganska redogörande och resonerande uttalanden där man väger tingen fram och tillbaka innan man kommer till sin slutsats. Kanske är detta OK men ändå kanske inte alltid. Risken finns ju att man i ett friande utslag ändå bifogar klander – fast inte så allvarligt att man fäller. Bara skvätter ner den man friar – typ. I vart fall skulle det ju kunna uppfattas så*. Faktiskt tycker jag att man skall följa Jesus instruktion i Matteus kapitel 5 vers 37: Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.

De ovan kursiverade orden skulle kunna uppfattas är luriga. Jag tror det var Växjö Domkapitel som prickade Dag Sandahl for hur det han skrivit på sin blogg skulle kunna uppfattas, inte för vad han faktiskt skrivit. Snacka om gummi! Vem kan distinkt avgöra hur något skulle kunna uppfattas?

Utifrån anmälningarna mot Lindahl kan man frukta att sådana elastika kan tas i bruk – alltså inte vad han uttryckt utan hur det skrivna skulle kunna uppfattas om man (medvetet) väljer att tolka i en annan riktning än författaren avser och till och med förklarar. Skall bli intressant att se.

I Stockholm anmäls också folk!

Inte vilken distriktskomminister som helst. Här är det självaste Domprosten som med ett knippe honom underställda präster anmälts.

Inte för att ha uttryckt en mening och åsikt som (det demokratiska) Kyrkomötet förklarat vara en tillåten rättighet att anse och agera enligt – att äktenskapet borde vara en tvåkönshistoria. Här gäller det centrala ting om Jesus som vägen till frälsning för alla människor.

Inte för en diskret bloggtext med ett relativt fåtal läsare. De valde att skriva en debattartikel i landets största morgontidning.

Inte för en och annan reaktion på en annan blogg och några delningar på Facebook. Här kan man kanske prata om storm både i vanliga medier och sociala dito.

Ärendena i Luleå och Stockholm har absolut inget med varandra att göra. Olika ärenden, olika stift. Men ungefär samtidigt. Det skapar intressanta paralleller – kanske. Och jag måste erkänna att mitt skadeglada hjärta fröjdar sig. Över röran i Stockholm.

Att Domprosten är anmäld till Domkapitlet gör ju att han ehuru vice ordförande är jävig i förhandlingen. Att ordföranden biskopen i pressen uttalat vad som skulle kunna uppfattas som ett stöd för dompan gör väl också henne jävig – eller? Skulle man göra en analogi med Luleåfallet där en DK-ledamot (uppsåtligt) bränt sig jävig genom att i press och sociala medier agitera mot Lindahl så är väl Brunne brunnen – typ. Och vem skall då svinga klubban?

Nu tror jag inte ett ögonblick att man kommer att fälla, ens klandra, Domprosten i Stockholm med anhang. Fälls de blir det två torsdagar den veckan och solen går upp i väster. Hur det de skrev skulle kunna uppfattas kommer man inte att ta hänsyn till – bara orden i bortförklarat skick. De är ju centralt och högt uppsatta personer i den kyrkobyråkratiska nomenklaturan det gäller. Klander och kanske fällningar är inte för sådana. De kommer att gå fria. Det är bara för komministrar på landsorten och i stan – Sandahl och om Luleå fegar distrktskyrkokomminister Lindahl – som skulle kunna klandras för hur de skulle kunna uppfattas.

*  Exempel finns på denna dubbelhet. För några år sedan ansågs en pensionerad prästs bristande lojalitet inte föranleda någon reprimand. Han friades men beskrivs ändå som bristande i lojalitet. Jag skrev om det i ett par inlägget i december 2011 Ett par manliga präster i Gällivare friades förra året från anklagelser att diskriminera en kvinnlig kollega men formuleringar i Domkapitlets utlåtande klandrar dem ändå. Detta skrev jag inget om.