stigstrombergsson

Nu när jag skriver detta är det torsdag kväll.

I avvaktan på matchen blev det slalom idag. För hela slanten. På förmiddagen var det mulet och det vi kallar flatljus. Man ser liksom ingenting då. Bara jämngrått. Inga kontraster så man ser underlaget en bit bort. I det läget flåstirrar jag 1,74 meter framför skidorna vilket gör nedfärden vingligare än vad den annars skulle ha varit.

Men strax efter 12 klarnade det upp mer och mer och vid 15-tiden då vi åkt färdigt sken solen från klarblå himmel. Det betyder hetta i ansiktet såhär på kvällskulan. Efter en skön dag. Med njutbar åkning. Bara ett aber. Då och då. Det är faktiskt ett riktigt massage impossible när man drabbas av senadrag under ena foten när den befinner sig inuti en slalompjäxa. Försök i det läget knåda den krampande foten. Men mitt i allt är det ett struntproblem som har enkel bot. Lever man efter Ingemar Stenmarks devis Hä ä barra å ååk! släpper krampen. Efter 50 meter.

Via telefonen kollar jag en och annan hemsida, några bloggar och Facebook. Det är mitt webb-liv i stuga 20. Jag kan konstatera att det här och var (än en gång) diskuteras kring samkönad kärlek och hur olika kristna ser på saken ifråga.

Det verkar som om allt börjat i tidningen Dagen med en artikel av dryga 20-talet pingstpastorer som anmäler en konservativ hållning i frågan. Egentligen inget ägnat att förvåna någon. Dessutom var denna konservativa linje för 15-20 år sedan också Svenska kyrkans officiella uppfattning.

Nu läste jag inte de 20s artikel så noga att jag på ett analytiskt och vederhäftigt sätt kan avgöra exakt hur de resonerar, graden av stringens i argumentationen etcetera. Fast att det handlade om en Bibelargumentation märkte jag direkt. Och en tro att Bibeln visar vad Gud ville visa.

Som en respons på Dagen-pastorerna fattar så en av Svenska kyrkans biskopar tangentbordet för att knattra fram ett genmäle. Ganska unikt faktiskt. Debatter i Dagen mellan Pingspastorer brukar inte få den effekten ens om Svenska kyrkan angrips häftigt eller om saken gäller fundementala saker som Dopet eller något liknande. Men i denna fråga skrev biskopen i Linköping.

Biskopen skrev i Svenska Dagbladet, inte i Dagen. Vad var poängen i det? Alltså i valet av ”debattplats”. Primärt kan det inte ha varit att bemöta de 22:s artikel utan bara att markera en avvikande uppfattning. Och varför? Pingströrelsen är ju – här må en del ursäkta att jag säger som det är – en i samhället ordentligt marginaliserad företeelse och en intern ”debatt” där egentligen en sak som man bara kan som man brukar låta passera.

Men så gör inte biskopen när han i sin artikel argumenterar för att frågan om samkönad kärlek och sexualitet skall bedömas efter en slags ”princip” och inte efter enstaka Bibelcitat. Och det kan ju vara OK. Självklart finns det ”Bibelprinciper”. Det handlar bara om vilken det handlar om. Biskopen väljer en slags ”kärlekens princip”. Andra kyrkor – till exempel den Romersk-Katolska och Svenska kyrkan förr – har och har haft ”Skapelsens princip” eller nåt liknande som tankeram.

Detta med en ”kärlekens princip” framhålls numera ofta i olika ”debatter” och ställnings-taganden i Svenska kyrkan. Jag kan ha fel nu och är det så tar jag tacksamt emot korrigeringar – men jag uppfattar alltför ofta att denna ”kärlekens princip” kallar man ”det kristna budskapet” och beskriver det hela med orden ”Vi skall älska varandra” och/eller ”Störst av allt är kärleken”. Och så blir det som om den uppmaningen skulle vara den kristna Kyrkans ärende till världen.

Men så är det ju inte!

Visst finns budet om kärlek i den kristna tankebuketten – inget snack om saken.

Men inte är det huvudärendet!

Det kristna kärleksbudskapet är ju inte främst att vi skall älska Gud och varandra utan att Gud älskat oss och sänt sin son för att reparera relationen till oss och skapa möjligheten att få förlåtelse för det som är olikt Gud, alltså kärlekslösheten.

I sitt första brev beskriver aposteln Johannes saken på det sättet. Han är inte unik i frågan. Både Jesus och Paulus är på samma linje. Liksom profeterna innan. Och här tycker jag att en del officiella talespersoner för kyrkan blir lite lösa i sitt teologiska hull – faktiskt.

Så biskopar de är.

Men nu skall jag strax se Hockeykväll. Få se om jag går upp till hotellobbyn för att redan ikväll publicera detta på min blogg. Eller så blir det i morgon. Eller ännu senare.