stigstrombergsson

Måndag förmiddag i vecka 16 när jag börjar skriva detta är jag insnöad!

Vaddå? Bara måndag förmiddag? Och denna vecka?

Så torde någon om inte säga så i vart fall tänka.

Jag menar mer konkret insnöad. Men till halvers. Typ.

Det fina vädret från igår är nämligen inte lika fint. Bilden ovan gör inte rättvisa åt dagens väderlek där det är alldeles vitt så vitt man kan se. Fast speciellt vitt kan man inte se. Alltså vitt i betydelsen långt. De stora perspektiven vittomfattande överblickar blir idag en sak kopplad till läsning och stuginblåst tankeverksamhet. Och en promenad till affären för att betala det jag igår plockade ut på krita – vi är både kända och betrodda här.

Om bloggar och bloggerier tänker jag ibland. Alla tankar blir inte till blogginlägg vilket nog man skall vara tacksam över. Att en del av mina blogginlägg bara är lindrig kopplade till någon tankeverksamhet alls är ju uppenbart för var och en som följer min blogg en längre tid. Att det är på så sätt spelar nu ingen roll. Jag skriver ju faktiskt inte för dig som läser – vem du nu än är – utan snarare för mig själv. Med eller utan tankar. Och nu tänker vi gå till handelsboden.

--- paus ---

Jag följer inte en massa andra bloggare i deras skriverier men vet att det finns bloggar av skilda slag. Ibland funderar jag på att ta intryck och låta mina skriverier bli likartade. Ibland vill jag absolut inte bli en av de enfråge- och/eller gnäll&skäll-bloggar som finns där ute i cybern. Huvva.

Enfrågebloggar kring skor eller andra klädespersedlar faller mig inte alls på läppen. Fast kanske skulle jag testa och se om det kunde bli en nisch. Enfrågeri kring kyrkliga ämnen vill jag likaledes undvika. Inte för att sådant likt skor och annat vore oviktiga saker. Tvärtom. Känner det bara som om att skulle jag enfaldigt (här ett räkneord) kyrkblogga skulle mina tyckerier bli av ganska enfaldigt (här ungefär töntigt) slag.

En del enfrågebloggar tippar till gnäll&skäll-forum. Man kan till en del se det i inläggen i sig men tydligt blir det framför allt i kommentarsfälten. Här gäller Dubbelhuvva! Men frestelsen finns. Lusten att gorma kring åsikter och attityder jag ser infinner sig. Kanske skulle jag mer kasta lite skit och sprätta lite dynga men jag vill ivrigt akta mig så jag inte blir en gnäll&skällare bara för att jag får lust att vara ärlig. Men sker det blir det inte lokalt. Där skall det begränsade gnäll&skällandet ske i andra former än i inlägg på nätet.

Så jag väljer att vara det jag nu ät: fjäll&snäll med halvtöntigt småskrivande med utsikt över Torne träsk – Lapporten syns inte. Men om det dåliga vädret håller i sig kommer kanske inlägg både om skor och byxor och kyrklig dekadens.