stigstrombergsson

Kategorin för detta och en del kommande inlägg blir Speciella resor. Så var det sagt. Och även om det jag kommer att skriva kan komma att handla om något helt annat än en resa. Spelar ingen roll. Vi är på en Speciell resa jag och madammen i mitt liv.

Förra året gjorde jag på samma sätt veckan vi var i Björkliden. Då blev det en serie inlägg i den nämnda kategorin och jag systematiserade dem med vv och ett nummer där vv stod för vårvinter. I år blir det nästan likadant men vv15 för att pricka året och en bokstav för att ange vilket inlägg i ordningen det är frågan om. Samt kanske något mer. Som orden rijällt slaeg som ingår i rubriken.

Man kan tycka att Speciella resor borde gälla något mer märkvärdigt än att vara i Björkis år ut och år in. Prag, Palestina, Barcelona, Efesos, Samos och sådana platser. När jag varit där och på annat håll har jag använt kategorin men gör det alltså också när vi är till fjälls. Fjällturer är ju speciella. Ger tid till uteliv (om vädret tillåter), eftertanke, vila, läsning och kanske att skriva. Ock: en skillnad i år är att vi har en ny dator med vilken jag inte i stugan kan koppla upp mig mot nätet och omedelbart publicera mina framknapprade alster. Jag måste vänta med offentliggörandet tills dess jag är i hotellets receptionsområde – eller kommer hem. Fast skriva kan jag ju göra i stuga 20, samma som för ett år sedan.

Vi for i morse vid 8-tiden och runt 15 var vi installerade. Fin och bar väg hela tiden. Och bra körväder. Och en fin gudstjänst på radio (P1). Leta upp den och lyssna. Inget dösnack men mycket bön. Ingen underhållningsmusik men massor av hängivenhet riktad till Honom som uppstått från de döda. Annorlunda och mycket bra med vad på-annonseraren sa: inslag från den tidiga kristna tiden. I klartext Mässa enligt Svenska kyrkans ordning men med tillägg både från Romersk-katolskt och Ortodoxt håll.

Jag kom att tänka på min pappa under gudstjänsten – han har nu varit död ett antal år. De sista åren han levde fanns han i sin del av det parhus vi bebor och var mycket ordentlig när det gäller att ta del av gudstjänster både på TV och i radio – hälsan tillät honom inte alltid att ta sig till kyrkan. Vid ett tillfälle startade jag vår TV sisådär inemot ½11 en söndagsmorgon och hamnade i någon slags Kyrie-Litania i en Ortodox gudstjänst på svenska från Helsingfors. En Kyrie-Litania är en slags växelsjungen bön. Jag kutade in till pappa för att se om han var på plats och höra efter hur han reagerade på en så annorlunda gudstjänst. Gubben satt i sin rullstol framför sin TV – som väntat – och sa på Skelleftedialekt: Han ha hålle på på henna vise i tjugge minuter. Hä ä rijällt slaeg henna!

Väl framme i Björkliden var det en timme kvar innan liftsystemen skulle stänga så någon utförsåkning blev det inte frågan om. Men en skidtur i ett milspår hann vi. I tö-före. Det betydde i mitt fall turskidor som inte går alltför snabbt och lätt. Ganska tungt rentav. Men skönt. Efteråt.

En annan skillnad är det här i Björkliden jämfört med de senaste årens Speciella resor hit: Snorvan bor inte kvar. Alltså den yngre av döttrarna som levt och arbetat här ett antal år och då funnit en livskamrat. I höstades flyttade de två till Hälsingland. Men fjällen är ju kvar. De är i sig värda en Speciell resa när man som vi önskar få vintern förlängt en smula.

Nu strax midnatt. Får se om jag hittar mig något nät i morgon.

Bilden? Årets Lapport!