välförtjänt medalj
Denna min blogg är en-om-lite-av-varje-men-kanske-mer-o-en del-blogg och inte en plattform med en speciell snäv nisch -trots att den har tendensen att bli lite kyrklig. Därför är det med glädje jag upplåter ett inlägg till en nyhet jag tog del av när jag idag surfande via länken älvsbynyheter längst ned till höger kunde läsa om en av de lärarkollegor jag hade när jag hade mitt uppdrag vid Älvsby folkhögskola.
Artikeln börjar med:
Sture Norén, idrottslärare vid folkhögskolan i Älvsbyn, får Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse. Priset delas ut under högtidliga former vid Riksidrottsmötet i Helsingborg sista helgen i maj. Men själv kan inte Sture närvara.
- Nej, tyvärr kolliderar galan med min dotters examen. Så utmärkelsen får jag väl motta vid något annat tillfälle, säger han.
Sedan kan man här läsa vilka meriter som krävs för att få bröstkorgen beprydd med tingesten ifråga. I sanning inte ank-skit! Verkligen gediget. Artikeln ger också en bra inblick i hur han prioriterar – och hans humor.
Och nog är det sant! Här handlar det inte om egen bekvämlighet och minsta motståndets lag. Tvärtom. Tidiga mornar för att köra upp skidspår eller placera ut orienteringsskärmar. Kvällar för träningspass. Träningsläger. Helger med tävlingar. Resor.
Få människor jag känt och känner lever och verkar så hängivet och engagerat i sitt kall som kompisen Sture! I sanning ett föredöme – inte minst för mig och andra som har ett kyrkligt kall.
Grattis!!
Bilden? Klicka på den blir den större. Den är från ett maskeradrollbyte vi gjorde vid en julfest på folkhögskolan. Han betydligt mer trovärdig jag – både vad gäller hur utstyrseln bärs men också i läge om någon av oss hade vikarierat för den andre.
