stigstrombergsson

Lukasevangeliet kapitel 10 verserna 38-42.

Det finns många ”ett” men alla är ihop med och är kopplade till ”den Ende”. ”En är nödvändig!” – Jesus.

Så långt från igår.

”Ett är nödvändigt!” är temat.

Till temat ansluter också texten jag läste. Nu går vi ”textvägen”.

Berättelsen är enkel i sin poäng: Den ena systern – Maria – gjorde ett bättre val än den andra – Marta. Hon – alltså Maria – lämnade allt spring och alla praktiska saker för att i stället lyssna till Jesus. Hon satsade då på det som då var/är nödvändigt, på ”den nödvändige”.

Familjen

Egentligen är det en intressant familj, den där syskontrion i Betania. Det är där de bor. Bara en bit från Jerusalem. Det är hos dem Jesus sedan vistas strax innan sin död. Två systrar och en bror – som evangelisten Lukas inte nämner. Lasaros. I Johannesevangeliet får vi veta mer om honom – och systrarna.

De är ogifta de två. Tre. En detalj i berättelsen värd att notera. Man kan undra Varför?

De bryter mot alla normala regler. Bägge systrarna. Också värt att notera.

Rimligen bör deras bror – Lasaros – ha varit värd. Så var det normalt i Palestina på Jesus tid. Att en man bjuder hem en annan man och samtalar i sällskap av män. Kvinnorna var för sig. Extra uppdelat blev det när det gällde något annat än vanligt snack om folk i byn, vädret och roliga historier. När den hembjudne var en rabbi, en skriftlärd, en Gudsman – då var det männens värld. Då och där.

Men Lukas nämner inte Lasaros. Bara systrarna.

Den ena – Maria – bryter mot alla regler!

Hon lämnar sin förväntade kvinnliga plats med praktiska bakgrundsbestyr. Tränger sig in bland karlarna, bland teologerna, bland dem som samtalar om Gud. Skandal kanske är ett starkt ord. Men ovant. Pinsamt. Kanske skamligt för brodern Lasaros, mannen i huset.

Den andra – Marta – bär sig helt tokigt åt!

Hon blir missnöjt med att vara ensam för att fixa för 13 extra män till middag – kanske fler. Det kan man förstå. Ett diskret meddelande till systern vore på sin plats. Vinka lite i dörren – typ.

Inte! Hon går rakt in och gormar. Inte på Maria utan på Jesus.

Fruktansvärt oartigt! De andra måste ha tappat hakan. Och Lasaros duckat. Den manlige gästen och Gudsmannen blir utskälld! Marta är en militant tant.

Så det är en speciell familj den där i Betania. De uppför sig sig speciellt.

Maria, hon som då satsar på det som är nödvändigt, på ”den nödvändige”.

Hon är ju ställd inför ett ett ”två-val”. Ett ”två-val” vid ett speciellt tillfälle. Där och då. Köket eller Jesus. Och det rätta valet blir att sätta sig, odla sin tro före de praktiska bestyren. Den gången.

I Bibeln finns ju exempel på motsatsen.

I liknelsen om ”Den barmhärtige samariern” – också hos Lukas – är det två personer, en präst och en levit (annan slags präst) som sätter sin tro, sin andlighet, före det praktiska. I den berättelsen är det fel att göra så. I det ”två-valet”.

Att Maria väljer sitta och lyssna betyder alltså inte att Martas sätt generellt skulle vara är fel, bara att det just då och där var det nödvändiga – för Jesus var där.

Är vi Marior eller Martor? Innerst inne?

Om vi nu säger att Jesus gör hembesök här, alltså hos oss – har vi då Marias sinne, Marias prioritet? Att ta intryck av honom? Eller martar vi bara på men på våra och andra sätt.

Det jag tänker på nu är inte alla de Martor och Martar som tyckte de hade så mycket annat att göra så att de inte ens kom hit till gudstjänsten, som inte ens är i huset.

Jag tänker på oss, på mig. Var vi har våra sinnen. Fast i det vanliga, ordinära tro-och-tanke-formerna, i de invanda åsikterna, det sätt jag redan tror på och resonerar och värderar. Sånt kan påminna om det Maria gör men kan faktiskt också vara Martasbestyr – som det brukar kallas. Som inte lyssnar, inte tar intryck av ”Den nödvändige”.

Det är Jesus som är centrum i hemmet i Betania. Inte systrarna. Inte brodern.

Han – alltså Jesus – sitter där och visar på Gud. Är Gud – på hembesök.

Jesus låter folk – Marta – stöka för att på sitt sätt, om än inte det bästa, uttrycka sin kärlek till honom och de andra. Han avbryter henne inte med ett Sluta slamra med kastrullerna! Det hon gör är på ett sätt också OK. Så: år man praktisk är man inte en B-kristen.

Han – Gud som människa – kan till och med ta emot en utskällning.

Det kan vara viktigt att minnas. Ibland är ju faktiskt livet – och tron – en plåga, till och med så att man blir arg på Gud. Och då är det rätt att fräckt säga: Bryr du dig inte om...

Gud spricker inte av sånt. Gud blir inte ens arg. Gud avvisar inte.

För Gud är som Jesus i hemmet i Betania.

Gud är som Jesus i hemmet i Betania – den nödvändige.

Gud är som Jesus i hemmet i Betania – som tog emot och mötte med kärlek. Både Maria som lyssnade och Marta som stökade och bråkade.

Som tar emot också dig och möter dig med kärlek – vare sig du nu är en Maria eller en Marta.

Amen.