kyrklig arbetsmiljö
Tisdagar är skojiga dagar.
På arbetsplatsen.
En av dem alltså.
En arbetsplats av flera:
Församlingsgården.
Som präst är egentligen alla platser arbetsplatser. Överallt är lokaliseringen av ens uppdrag, kall-ort om man säger så. Givetvis är själva kyrkobyggnaden en sådan. Liksom samhället som sådant. Och hemmen där människor bor. Skolorna. Vårdhemmen. Orten för kallelsen är överallt där människor Jesus dött och uppstått för lever, vistas och uthärdar. Församlingsgården också – som detta handlar om.
Tisdagar är alltså skojiga dagar där.
Tisdagar några timmar efter lunch då det är Vuxen-barn-grupp.
Det betyder typ två myriader bäjbisar på skiftande humör tillsammans med sina dragdjur för de prydligt foajéparkerade vagnarna. Det är full fart och fullt kryp i korridorer och hallar. Känns nästan som om man måste sparka sig fram bland alla masande springande klättrande tjoande nappsugare med mammor och en pappa. Ett väldans livat liv i en stimmig kyrklig arbetsmiljö.
Som om någon vecka kompletteras med en ny kull konfirmander.
Som jag längtar efter!
Kommentarer
Trackback
