ingrodda EFS
Det är måndag kväll och jag sätter mig ned för att i bloggeriets form se tillbaka på en fullmatad helg. Vad gäller rubriken för mitt blogginlägg – eller blogginlägg i plural – hade jag olika tankar om. Att det blev ingrodda EFS var bara för att det kanske skulle lura ytterligare en och annan att läsa, inget annat.Jag hade tre förkunnelseuppdrag. Inget av de tre påminde om något av de andra i så hög grad att jag i ett sammanhang kunde återanvända det jag sagt i ett annat. Tre unika, alltså.
Så är det alltid.
Varje gudstjänst och varje sammanhang är ju egentligen olika även om det är samma dag eller samma Bibelavsnitt eller samma tema. Oftast är det ju annat folk på ett ställe jämfört med ett annat och det betyder ju en helt annan situation. Det Gud har på hjärtat – för det är ju vad förkunnelsen efter bästa förstånd och samvete skall förmedla – är därför aldrig helt identiskt. På samma sätt är det med vad de närvarande har på hjärtat – det som skall formuleras i olika böner. Också det är olika eftersom det rör sig om olika folk.
Betinget jag stod inför var två gudstjänster på EFS i Älvsbyn. Lördag kväll 1900 och söndag 1100. Sedan en speciell Familjegudstjänst i Älvsby kyrka 1600. Till sist på kvällen också en start av vad vi hoppas och planerar skall bli en dop- och konfirmationsförberedelse för främst gymnasister. Fullmatat.
Normalt sett firas gudstjänst – vissa kallar det Möte – på EFS i byn varje söndag. Att tre EFS-föreningar i församlingen/kommunen delar på en halv EFS-präst har gjort att föreningen i centralorten – den största – får ”låna” en av oss kyrk-präster en söndag i månaden. Det uppdraget var mitt denna gång.
Men det blev mer!
Förr i världen, sådär för 25-30 år sedan, hade man också Möten på lördagkvällarna men den gudstjänsternas helgdubbelmacka kom att upphöra någon gång under 80-talet – om jag minns rätt. Det söker man inte restaurera detta helt och fullt men väl någon gång då och då. Jag blev tillfrågad denna gång.
Vad väntade mig?
Min förförståelse var att det på lördagskvällen skulle komma ett 30-tal sedan många år väl ingrodda EFSare. En person som var på orten var musikaliskt aktiv för trettio år sedan men då flyttade långt bort var listad att som återbesökare medverka med sång och musik. Sånt drar folk, i alla fall vissa – tänkte jag. En del som var med förr skulle söka sig ut på lördagskvällen – och söndagen – i tanken att möta musikanten ifråga. Dock torde inte den ansenliga grupp utlandsfödda som brukar vara med på söndagsförmiddagarna – de nygrodda EFSarna – komma om lördagen. Men väl förmiddagen efter.
På det sättet försöker jag alltid vrida och vända på den församling som kan tänkas bli drabbad av min förkunnande framfart. Många gånger träffar jag i mina analyser faktiskt ganska rätt både vad gäller församlingens kyrkor och andra lokala sammanhang. Något betyder det väl att jag bott på orten sedan 1978.
Ett är nödvändigt var temat för helgen, den 15:e söndagen efter Trefaldighet.
Precis de orden var temat för förkunnelsesamtalet på kvällen.
Tredje årgångens evangelietext ur Lukasevangeliet kapitel 10 fick stå i fokus på söndagen. Men det blev på olika sätt då de församlade var av totalt skilda slag. Ännu fler ingrodda EFSare före lunch men färre utlandsfödda än jag trott. Och sedan det helt annorlunda 130-hövdade sammanhanget i Familjegudstjänsten med dophjärteutdelning och konfirmandernas man-ur-huse-dag i kyrkan.
Vad jag sa vid de olika tillfällena återkommer jag till i morgon – om inte läsaren i kommentarer bestämt avvisar tanken. Nu blir det i alla fall inte! Inlägget är redan långt nog.
Kommentarer
Trackback
