ingrodda EFS 2
I mitt förra inlägg, gode Bloggläsius, redogjorde jag vidlyfteligen och mångordligen för tankarna inför den senastlidna helgens förkunnelseuppdrag. På lördagskvällen vid 17-tiden skrev jag på Facebook:
Nu klar över hur jag planerar att förkunnelse-samtalet och tanke-trådarna skall löpa ikväll. Klockan 19 skall jag "predika" på EFS i Älvsbyn, likaså klockan 11 i morgon. Allt under temat "Ett är nödvändigt". Det är Jesus som säger så och jag ska försöka visa att Han har fel – eller att vi ofta missuppfattar Honom.
Jag hade då skrivit det manus jag planerade använda och i gudstjänsten blev det ungefär detta jag sa och så det gick. Klammer av typen […] indikerar utrymme för reflexioner från de församlade eller minnesnoteringar av vad jag själv avser göra. Nu förkunnelsen:
”Ett är nödvändigt!”Tema för den här helgen. För bägge gudstjänsterna. Nu lördag kväll och i morgon 11.00.
I morgon går vi ”textvägen”.
I gudstjänsten ska vi läsa 3:e årgångens evangelium om Jesus hos Lasaros, Maria och Marta i Betania. Och fundera kring det hemmet, de personerna, Jesus hos dem – och hos oss och andra.
Ikväll tar vi en annan väg – ”oss-vägen”.
Startar i hur vi själva tänker om temat, om vad ”Ett är nödvändigt!” står för.
Vi ska se på det, troligen också göra jämförelser med Guds Ord och kanske ur den bedömningen fundera över vad som är att göra, vad handlingarna blir. Se – Bedöma – Handla.
Så vi SER.
”Ett är nödvändigt!”
Vad är detta ”ett”?
Vad är mest nödvändigt för oss som människor?
Vad är mest nödvändigt för oss som kristna?
Ni säger och jag antecknar. [...]
[Notera vad som sägs. Vidare-tänk. Fråga. Problematisera.
Söka få fram BEDÖMNINGAR utifrån Bibeltankar.
Eventuellt besvara frågor?]
→ Går det att få fram ”Ett är nödvändigt!”?
Alltså ett generellt ”ett”, ett allmängiltigt ”enda”?
Eller beror vad som är nödvändigt på situationen – typ? Och kan variera.
Eller är det så att av två eller tre saker är en mest nödvändig – men inte ensamt?
Ett banalt exempel:
En kvinna är vilse i öknen. Flera dagar. Utan något med sig. Vad är viktigast att hon får tag i? […]
Framme vid oasen dyker hon djupt ned i vattnet, fastnar i bråte på botten och kommer inte upp – vad är viktigast nu? […]
Kommer hon ens att passa på att släcka törsten?
Men uppe ur vattnet dricker hon för att sedan byta fokus till att spana efter en kamel att gnaga på. Och glupsk som hon är sväljer hon fel. Och då handlar det igen om luft...
”Ett är nödvändigt!” är alltså olika.
Eller ett mer ”kristet” exempel:
Är Tron nödvändig för saligheten? Ja → Johannes 3:36
Är Dopet nödvändigt för saligheten ? Ja → Johannes 3:5
Är Nattvarden nödvändig för saligheten? Ja → Johannes 6:53
Flera nödvändiga saker – egentligen. Med olika ”tyngd” olika gånger.
Men länkar alla till Jesus – ”Den nödvändige”.
Det är odiskutabelt: Jesus är ”den nödvändige!” Den som förenar oss med Gud.
I den kristna kyrkans historia och bredd finns en samstämmighet i den saken – evangeliets innehåll, Jesus.
Men vi löper vad jag vill kalla en ”protestantisk risk”.
Vi är mer benägna än andra att ”reducera” tro och liv.
(Kanske är detta en parentes men i alla fall.)
Vi löper risken att göra det mest nödvändiga och den mest nödvändige till det enda av betydelse och den enda viktiga. Vi reducerar tanke och tro.
Så tänkte aldrig Luther – han som sa: Tron allena, Skriften allena och Nåden allena.
Han menade Tron > gärningarna – men inte att gärningar kan man strunta i.
Han menade Bibeln > traditionen – men inte att Kyrkans andliga arv skulle vara betydelselöst.
Han menade Nåden > förtjänst eller lydnad – men inte att vi bara skulle ta emot utan att växa i Jesuslikhet.
Sammanfattar denna kväll:
Vi ser och förstår av Bibeln att i ”två-val” kan sägas ”Ett är nödvändigt!”
Men också att göra ”ettet” generellt så att allt annat försummas blir fel.
Och där stannar vi ikväll.
I tillit till ”Den nödvändige” som imorgon skall göra sitt hembesök hos syskontrion i Betania – och hos oss.
Kommentarer
Trackback
