jag är kvicktänkt
Jag fattar oftast förskräckligt snabbt! Är rapp i tanken och kvick i käften.
Kvick i meningen rask men också ibland vitsig. Således fattade jag i morse på en gång vad jag såg när jag fällde upp persiennerna: Vitt ute! Slutsats: Det snöar! Och fortsatt kvicktänkt kom tanken: Äntligen!
Men det är lite överdrivet. Det där Äntligen! alltså. Vi har ju inte nått mitten av oktober än. Speciellt länge har vi inte väntat, trängtat och längtat. Det är ju faktiskt ganska normalt att den första snön faller just den här tiden på året och kommer att försvinna inom en vecka.
Men den skapar hopp – blötsnön. Hopp om att mörkret skall försvinna, skidspåren blir preparerade och det mysiga köldknarret skall börja höras när man går. Vintern kommer! tjuter en del med fasa i rösten. Winter is coming är en ödesmättad replik i Game-of-Thrones-böckerna. Men jag tycker det är bra. Vitt visar ju att allt inte stannat utan att årstiderna fortfarande har sin gilla gång. Att världen fungerar måste man ju gilla.
Men – en brutal sanning skall förkunnas: Vi är inte många som är vinterdiggare. Inte ens här uppe i norr. Känns ibland som man tillhör en lite påpälsad minoritet vars tankar av den obetänksamma majoriteten förklaras snedtänkta. Det märktes tydligt vid ett tillfälle för en del år sedan på folkhögskolan, min tidigare arbetsplats. Alla elever och en del lärare var på plats i kombinationslokalen kapell-aula och det skulle bland annat göras så kallade värderingsövningar. Som uppvärmning utgick ordern att de som gillade våren bäst skulle ställa sig i ett hörn, sommarälskarna i ett annat, höstnjutarna i ett tredje och – ja, du fattar!
Vi blev två i vintervrån!
Jag var ändå inte den som snabbast var där.
Först och mest bestämt på plats var Muhammed från Afrikas horn.
På frågan Varför? svarade han: Jag hade varmt så det räckte i Somalia!
Blickarna föll på mig. Jag fick samma fråga.
Och i tanken De ska få nått att tänka på! gav jag ett mer mångordigt svar i stil med detta:
Vintern är den längsta årstiden.
Att illtrivas länge är bara jobbigt.
Att bo kvar där man illtrivs blir i längden korkat.
Därför bestämmer jag mig mig för att gilla också vintern.
Då den är längst hamnar mest gillande hamnar där.
Alltså gillar jag vintern mest.
Enkel matte.
Ögon och miner visade att flera var klart betänksamma inför tanken att tanka in denna min tankekedja – men jag tyckte jag var kvicktänkt.
Nu snöar det alltså – på denna veckas enda arbetsuppgiftsfria dag. Njuter!
Kommentarer
Postat av: Ann O Nym
När kommer tavlan/skylten upp på strategiskt vald arbetsplatsvägg?
Postat av: bloggaren själv
Skylten med texten "Pray for snow" lämnade jag på folkhögskolan när jag slutade. En av skidtränarna hängde upp den 1:a oktober - jag brukade göra det måndagen i första hela veckan i oktober.
Och nu snöar det!
Trackback
