gudstjänstsiffror mm
Nu drar det ihop sig till helg. En ny helg alltså med en ny söndag, ett nytt tema, nya gamla Bibeltexter och ett nytt tillfälle att med andra samlas till bön, sång, Guds Ord och Mässans möte den Honom som sedan Han gett sitt liv för alla återvänt från de döda. Jag har inga konkreta arbetsuppgifter framför mig. Dagarna är som det heter arbetsfria. Men då jag ju är människa, kristen och dessutom vigd till tjänst finns ju alltsammans där i alla fall.Förra helgen hade jag fått förtroendet att finnas med och bidra med förkunnelse i tre gudstjänster. Två av dem – de på EFS i Älvsbyn – har jag berättat om. Den läckraste återstår:
Familjegudstjänst med dophjärteutdelning.
Familjegudstjänst eller Gudstjänst för alla åldrar firas ungefär en gång i månaden i Älvsby kyrka och då på flyttad tid – 16 i stället för 11 med en enkel middag efteråt till det pris man bestämmer själv. Dophjärteutdelning sker dock bara en gång om året och då på hösten. Alla familjer med dop under det senaste året inbjuds brevledes att hämta ”sitt hjärta”. Långt ifrån alla möter upp men ändå så pass många småbarnsfamiljer att gudstjänsten blir garanterat rörig, något jag gillar.
I Svenska kyrkan räknar vi gudstjänstfirare men totalantalet närvarande är ofta ganska ointressant. Det gäller att förstå och tolka siffrorna för att inse i vilka evangeliserande situationer vi faktiskt befinner oss i. Såhär var det i söndags:
- Någonstans mellan 15 och 20 dophjärtan (av ca 60) hämtades. Det betyder att ca 50 personer var ”dophjärtefolk” som inte annars brukar möta upp på söndagarna.
- 23 av årets konfirmander fanns där. Vi hade uppmanat dessa ”nya” att göra en man-ur-huse-dag och så börja sitt gudstjänstfirande omedelbums.
- 10 ”fjolingar” som konfirmerade i våras mötte till vår glädje upp. De kom med som konfirmander förra året och flera av de 10 avser att vara med i fortsättningsgruppen K2.
- I gudstjänsterna i Älvsby kyrka finns alltid en markant stor grupp utlandsfödda. Ett 30-tal – färre än vanligt – var med i söndags.
- Knappt 10 var personal och kyrkvärdar i tjänst.
Allt detta sammantaget blir ungefär 115 av totalantalet 130-135 i kyrkan. Det knappa 20-tal som inte nämnts är vad man skulle kunna kalla etablerat svenskfött regelbundet kyrkfolk – alltså faktiskt en ganska pytteliten minoritet.
Och så finns det folk som säger att kyrkan inte har kontakter med ”nya människor”.
Som ansvarig i gudstjänsten har jag att klura över Vad Gud har på hjärtat just denna gång och vad de som kommer kan ha på hjärtat som behöver formuleras i böner av olika slag. Stimulerande uppgift – och smått kaotiskt. Jag gillar den utmaningen.
Böner är ganska enkelt. Kyrkohandbokens förtryckta former är helt OK att utgå från och bygga vidare på med konkreta aktuella saker att nämna – Syrien, förföljda kristna, ebola, familjer mm mm.
Förkunnelsen blir lite marigare. Dels kan hörbarheten vara nära noll om alla ettåringar skulle besluta sig för att unisont vråla i falsett eller skicka sina obetydligt äldre syskon på röjarspring i mittgången, dels är förtrogenheten med förkunnelsens innehåll och språk är också begränsad både hos unga vuxna och konfirmander. De flesta är ju (ännu) inte är vad man skulle kunna kalla kyrksocialiserade eller, om de är det de år, på ett annat språk än svenska.
Förkunnelsen blev ungefär denna sedan evangeliet om Jesus hos Marta och Maria i Betania lästs på arabiska och svenska. Det jag planerade att säga var detta – vad det blev blev kanske en annan sak:
Berättelsen är lätt att förstå. Två kvinnor och Jesus. En lyssnar, väljer att vara med Jesus – Maria.
En väljer något annat viktigt – Marta.
Och Jesus säger att Maria gjorde mest rätt.
Hon bryr sig om det som just då är mest nödvändigt och viktigast. Det är Jesus.
Han är mest är viktig. I alla fall nu. När vi är i kyrkan.
Han är det ”ett” som är mest nödvändigt.
Det finns ungefär 60 hjärtan här framme (på ett bord). Ett för varje barn, tonåring eller vuxen som döpts sedan förra året vi denhär tiden. De som genom dopets kopplades ihop med Jesus. Det var ju vad som hände. Många, de flesta, så små att de inte vet det. Och förstår det inte. Men det blev så ändå! Dopet kopplar ihop.
Ni som förstår orden jag säger – det är lika för er. Ni har inget hjärta här men är du döpt är du kopplad. Har hamnat nära Jesus.
Fungerar det för dig? Eller annorlunda sagt:
Tror du? Hur? Vad säger du? Var står du? Vad vill du?
Det är viktiga frågor. Nödvändiga. Den söndag som har rubriken ”Ett är nödvändigt”.
Vid alla dop bekänns tron. Inte främst individens tro men den kristna Kyrkans. Och nu säger vi den tillsammans. Texten finns på insidan av psalmbokens bakre pärm.
Gudstjänsten tog 40 minuter...
Kommentarer
Trackback
