stigstrombergsson

Men egentligen skall det vara tvärtom. Dojan i bajs.

Men rubriken har bättre rytm. Kanske.

I alla fall hände det i morse på väg till planeringsträff  i konfirmandsalen när jag tog genvägen genom skogen över knabben som skiljer villaområdet från området kring kyrka och församlingsgård. På det sättet tjänar jag en och tre kvarts minut jämfört med om jag går cykelvägen upp till Gammelvägen och vidare.

Det var i skogen det hände men om det var lämningar efter vilt djur, tamdjur på rymmen eller en husseförsedd vovve på promenad kan inte säkert sägas. Att de två förstnämnda inte får sitt bakomflutna upplockat ligger i sakens natur men jag gissar att också noggranna hundrastare fuskar lite med de små påsarna när man lufsar i terrängen.

Vara hur det vara vill med ur vilket djurs kroppsöppning det kommit. Där kom i alla fall stigen fram min vänsterskosula som lyckades på ett obemärkt och förunderligt sätt plocka upp gägget och drog det med in i de överläggningar vi som arbetar med konfirmander och ungdomar passade på att ha denna dag alldenstund skollovet hemförlovat alla våra adepter. Skit också! kan man verkligen säga.

Har det helt slagit om för bloggaren?

Vad är detta för ordbajs?

Varför tar han upp min lästid på detta sätt?

Jag förstår din undran, noble Bloggläsius. Jag förstår.

Men det är ju en gång för alla så att det faktiskt är nödvändigt att blogga en gång i veckan – minst. Skriver jag märker jag att bloggen läses. Skriver jag inte tippar besökskurvan nedåt. Den bokstavliga sanningen hade fått redan de gamla romarna om de haft bredband att kärvt konstatera: Bloggare necesse est – även om det som synes råder formlig Northlandnedläggning i min tanke- och åsiktsgruva.