stava solidaritet
Idag har jag demonstrerat.
Storgatan upp och ner.
Tillsammans med 300 andra.
Det var några tjejer i årskurs 9 som låg bakom aktionen bestörta över att en av deras klasskamrater planeras bli utvisad till Afghanistan – efter dryga tio år i Sverige.
Jodå! Det är rätt uppfattat. Den afghanska tösen kom hit när hon var fyra, talar välklingande Älvsbymål och är svensk enligt egen utsago. Lokalpressen har skrivit om saken under ett par dagar. Idag var det dags för kamraternas demonstration.
Jag gick med – naturligtvis!
Flickan känner jag inte men tycker i alla fall att man bör tillämpa Barnkonventionen på så sätt att hon som varit här så länge och är så naturaliserad bör beviljas ett uppehållstillstånd som sedan utifrån anknytning vidgas till modern. Pappan och en bror har farit tidigare. Vad som hänt dem har flickan och mamman, vad jag vet, ingen aning om.
Jag gick med – naturligtvis!
När högstadieelever tar initiativ, samordnar sig och ger upp lunchrasten för att stödja en vän ser jag det som min vuxna, kyrkliga och prästerliga plikt att ansluta – typ. Under gång i slutet av tåget pratade jag med en lärare som lite skämtsamt sa Det är inte säkert att de alla vet vad ordet solidaritet betyder och inte heller kan stava det rätt – men de kan verkligen visa det! Solidaritet och engagemang skall man solidarisera sig med och engagera sig för.
Jag är stolt över att känna organisatörerna!
Jag är glad över att jag fick tillfälle att gå med!
Då jag är lite trögtänkt fick jag mig en extra promenad. Först hade jag ju gått från kyrkan ned till högstadieskolan där tåget startade och gick i minus 12 upp till kyrkan och sedan åter till skolan varifrån jag naturligtvis hade att traska tillbaka till där jag startat. Nästan framme kom tanken att ett av plakaten hade texten Vi vill ha rättvisa och därför naturligtvis har sin plats i Högmässan i Älvsby kyrka kommande söndag – med Samhällsansvar som tema och en predikotext som talar om att han – alltså Jesus – skall föra rätten fram till seger. Jag citerar fritt ur minnet.
Redan på tisdag, innan jag visste att det skulle bli demonstration, undrade jag om någon eller några av konfirmanderna skulle vilja läsa texter, vara kollektörer och annat i gudstjänsten. Inte avsikten men väl effekten blir därför att Evangelietexten med ”citatet” ovan kommer att bli läst av en flicka som jag såg i demonstrationen. Det känns fFint.
