stigstrombergsson

Valborgsmässoafton är dag före röd dag och i viss mån arbetstidsförkortad. Det medförde att jag gled in i en längre arbetsledighets dimma. Torsdag var ju 1 maj, fredag ordinarie ledig dag och utifrån den övliga lottdragningen om hur vi präster skulle bemanna templen denna helg hade uppgifterna hamnat på någon annan och jag fick ett tjänstefritt veckoslut.

 

Jag är ganska ambivalent till sådant – ledighet alltså.

 

Jag vet att det finns folk som går formligen i vibrato kring – naturligtvis inom överenskomna avtal och regelverk – att vara ledig och slippa jobbet och koppla av. För mig har det aldrig varit så. Attityden att arbetet är en stor börda och ett stort jämmer som det gäller att finna så många anledningar som möjligt att komma bort från känner jag inte för egen del. Det betyder givetvis inte att jag inte kan uppskatta fritid och semester – jag är ju ingen streber och inte helt arbetsnarkomaniserad – men jag har i alla år haft flaxen att befinna mig i uppdrag jag på det stora hela taget upplevt meningsfulla, intressanta och viktiga. Det är naturligtvis en viktig faktor. En rastlöshet att vilja utveckla och komma vidare i nya steg är en annan. Kanske finns det fler. Vinna världen för Jesus – typ.

 

Vad fylls då fyra fridagar på raken av?

 

Svar: En film, en bok och ett kalas.

Tre ämnen för blogginlägg att skriva en blåsig och snöfallig söndagseftermiddag.

Men nu är det förmiddag och strax dax att ta ett trask till kyrkan.

 

Var du inte ledig? kanske någon frågar.

Vad har det med saken att göra? blir mitt svar.

Arbetsfri söndag har vi ju fått för att kunna fira gudstjänst.

Eller känner någon till någon annan anledning att söndagen är röd dag.