stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

frifredag & släkt

Jag är ingen konsekvent opinionsbloggare som med skriverier söker påverka opinioner, följa debatter osv vare sig i samhälle, värld eller kyrka. Jag är en hobbybloggare som skriver för mitt eget nöjes skull om ditt och datt och allt möjligt som jag får i huvudet. Allt jag har i skallen kommer naturligtvis inte med. Lite hänsyn måste man ju visa sig själv och sina medmänniskor.

 

Som hobbybloggare på diversemarknaden kan jag ju inte blogga på arbetstid – annat än undantagsvis. En hobby är ju en fritidssysselsättning – typ. Men då mycket värt att beblogga är mer eller mindre knutet till att jag 1: är kristen och 2: är präst kommer fritidsbloggandet ändå ganska ofta att beröra ”jobbet”. Och detta också när jag är ledig! Blir lite grand av ett dilemma. Inte ett olidligt sådant men i alla fall ett märkligt sakernas tillstånd.

 

Idag är det fredag och jag har min ordinarie arbetsuppgiftsfria dag. Så också i morgon och på söndag enär kollegor då är i selen med gudstjänster och annat. Madammen i mitt liv är på kurs eller nåt liknande sedan i onsdags. Då den lokaliserats till någonstans i trakten av kungliga huvudkommunen har hon valt att sedan kursen/konferensen avslutas idag förbli där nere i södern, besöka sin mor och träffa syskon. Konsekvensen av detta är att jag är gräsänkling – med en annan vokalisering: grisynkling* – hela helgen. Yngste sonen som om helgerna ofta kommer hem från studenteriet i Luleå förblir i stan. Å andra sidan har hans bror rekryterat mig som barnbarnstillsyningsfarfar i morgon. Ostörd kan han då fördriva tiden med en skojig tentamen samtidigt som de små barnens moder kan arbeta. Det ser jag fram emot.

 

lite släktnytt

 

Erfor i morse via personligt Facebookmeddelande från en kusin att min faster Göta har avlidit i hög ålder. Ärligt talat vet jag inte på rak arm hur många år hon blev men har naturligtvis uppgifter även om jag inte letar fram dem nu. Hon var i alla fall äldre än mina egna föräldrar och gift med min pappas äldre bror Knut.

 

På pappas sida är vi 12 kusiner med mig som näst näst yngst. Jag är lillen med propeller under hakan till vänster i bilden – klicka på den blir den större, bilden alltså, inte killen eller propellern. Fotot togs i samband med ett släktpartaj i Kåge 1960 då min farbror från Chicago kom hem för första gången på 30 år. En del dussinet saknas. Amerikanarna Chuck och Bob – farmors äldsta barnbarn som hon aldrig fick träffa – var hemma i Staterna. Det två äldsta svenska kusinerna Margareta och Berit var vuxna redan då men finns inte på några bilder från kalaset och jag undrar om de över huvud taget var med. Tar jag inte alldeles fel hade de nog relativt nyligen fått sorg då pappas äldre syster dött men jag vet inte. Jag var då för liten för att ha koll på sånt och nu är det mer än 50 år sedan. Kerstin – eller är det systern Karin? – som står i bakgrunden är lillasyster till Lars-Erik som håller minstingen Ulla i knäet. Den andra av systrarna är inte med på bilden. Ullas storebror Ulf finns till höger bakom Kristina som nu förlorat sin mamma och meddelade mig det via Facebook. Hennes storebror Hans sitter mellan mig och farmor Helma – en i sanning vid tillfället mallig gumma.

 

Av denna uppräkning, möjligen intressant endast för närstående, kan man förstå att generationerna nästan kom att gå omlott och de äldstas äldsta barn i ålder kom att hamna närmare deyngsta far- och morbröderna än mig och andra småglin som blev sist i heile ra´a**.

 

Min farmor födde 11 barn på drygt 20 år. Tre av dem dog som småbarn. En storasyster till pappa – Anna-Stina – drunknade i 20-årsåldern och runt 1960 dog faster Greta. En hög med pojkar var kvar – den andra bilden – som tillsammans med den ingifte farbror Viktor – som ju inte var med – ganska bra stämde in på de sju dvärgarna i sagan om Snövit. Pappa var Blyger.

 

På bilden är det stående från vänster: Knut, Börje, Sven och Torsten – min pappa. Spexboxarna är Karl och Folke. Åldersordningen – om det nu intresserar någon – är först Sven, sedan Börje och så tror jag Knut och Folke eller tvärtom. Det var tätt där. Pappa var näst yngst och Karl minst.

 

Min nu avlidna ingifta faster Göta var gift med farbror Knut och det blev meddelandet om hennes bortgång som triggade igång denna lilla släktutredning. Nu är alla som var med den gången ur den äldre generationen borta. Men alla kusinerna är kvar - vad jag vet. jag är näst näst yngst och fyller 61 i år.

 

---

*  Detta med vokalisering, alltså att ge samma konsonantkombination olika vokaler är en biverkan av att i unga år studerat Bibelhebreiska på universitet. I den rotvälskan, liksom i semitiska språk över huvud taget, finns ordets betydelse i en rad om tre konsonanter och varieras bara något med olika vokaler, något prefix och en och annan ändelse. Ett exempel på detta på svenska skulle kunna vara konsonantraden s-t-g som med olika vokaler blir steg, stega, stege, stag, staga, stig – allt som har med ben att göra. Sotig och sattyg har samma konsonanter (om än i ena fallet dubbeltecknat) och får av det faktum att vokalerna i vårt språk är mer betydelsebärande helt andra innebörder – även om jag hört att en del menar att sattyg och Stig mycket väl kan associeras samman.

En gräsänkling och en grisynkling blir nästan helt olika saker även om det är samma konsonanter. Likaså är det med vettvilling och vattvälling. Att de bildliga uttrycken skjuten ur en kanon och skiten ur en kanin har samma metaforiska betydelse är mer av en slump.

**  Det kursiverade uttrycket kommer sig av vad min farmor lär ha sagt en gång då flera av sönerna med respektive var på sommarbesök i Kåge och följde gumman till kyrkan. Hon gjorde det lätt för sig när hon för prästen skulle presentera de fjärrboende semesterfirarna som vid tillfället upptog en hel kyrkbänk: Hä jär Strömbärschon heile ra´a.

Roligt se alla dina farbröder vars namn jag ofta hörde nämnas under vår barndom. Att din pappa var en av småbröderna hade jag dock inte klart för mig.

Ja Stig, vilka härliga farbröder vi hade! Det var så spännande och kul att träffas i Kåge. Av oss kusiner är jag faktiskt näst näst yngst, du kommer ett halvår före mig, så lägg till ett näst. Och hon som drunknade när hon försökte rädda sin kamrat som klarade sig hette Anna-Stina. Mitt namn Kristina är lite till minne av henne har pappa Knut sagt. Men trevligt för släkten att du bloggat. Kristina

Hum du hade nog koll på näst....

"Konsekvensen av detta är att jag är gräsänkling"
Själv har jag var i den situationen sen förra lördagen. Min hustru är nu på Västbanken ( väntas hen sent på söndagkväll) Trist att vara själv har inga barn som kommer hem de bor i kungliga huvudkomunen resp. Sjuhärdasbyggden.

Kristina!
Såg i morse innan jag for till Luleå de två första kommentarerna. Nu är jag hos barnbarnen som barnvaktsfarfar men hittar ett öga i orkanen så att jag snabbt kan internet-kolla en del.
Redan när jag skrev igår fanns känslan att något inte stämde. Vad gällde åldersordningen i kusinhögen var jag trygg men det var något annat som gnagde. Inser att hustruns "faster Anna-Lisa" spillde över till den faster vi skulle haft om olyckan inte varit framme. Åtminstone för pappa som jag tror var i 13-års-åldern var det en traumatisk erfarenhet. Varje år på datumet nämnde han saken.
Nu står det i alla fall rätt i texten.

PS: Just när jag skrivit "öga i orkanen" tumlade den tvåårige Adrian över soffan ryggstöd pang ned i golvet. Landade på läppen. Rejält blodvite! Ville inte äta kylande isglass.
Och han som igår trillade på dagis och slog ut en framtand. Vad skall det bliva av detta barnbarn? DS.

Mkt trvlgt, naim meod, hebr., inklusive * ( :) ) och **. Heile ra'a begrep jag direkt, men mer söderut på själamål(Själevadsmål) har vi inte diftonger i samma grad. Hele ra'a hade det vorte. Avslutar, efter att ha sett dig som litn pajk, med det min farmor ska ha sagt om yngste sonen Helmer (guldlockig som lit'n, hårig som stor) när han hadde vort gärvkär: Ock, ock ock, han som va så gullet när han va lit'n.