fåfängans vinst

Människor är olika. Det är jag också!

 

Jag minns för en del år sedan medan min hulde fader ännu var i livet att jag vid hans köksbord kvad en klagan över att jag aldrig förmådde logga ut. Den gången använde jag inte begreppet logga ut enär den gamle var till 100% befriad från en dataassocierad världsbild innehållande meggabajter, ram-minnen, hårddiskar och internetuppkopplingar – men saken går ju att beskriva med andra ord: slå av, stänga ner, kasta handskarna, låsa skåpet.

 

Vad det handlade om var att jag som vid den tiden hade mitt uppdrag vid Älvsby folkhögskola både i ryggsäck och i tanke bar med mig arbete hem. Inte alltid packades säcken upp. Jag kunde mycket väl dagen därpå konka tillbaka den till skolan exakt i det skick den bars därifrån men det kan sägas att huvudskalleknoppen som mest hela tiden delvis i sitt tankeflöde var kvar på jobbet. Arbetets natur – att forma och dela med sig av tankar, idéer, budskap, kunskap i relation till människor  osv – gjorde att det var så. Det var OK då och är OK idag om än i annan befattning. Men ibland kunde jag känna och fortfarande känna det jag då sa till pappa:

Om jag dög till det, om jag visste mer om snickeri än en tveksam insikt i vilken ände av hammaren man håller, skulle jag vilja jobba på Älvsbyhus! Då skulle jag när fabriksvisslan ljuder kunna lägga från mig alltihop och gå hem!

 

Jag vet inte om det är en rättvis bild av arbetet i Älvsbyhusfabriken och definitivt anser jag inte att sådana uppgifter är sämre eller har mindre värde än sådana uppgifter jag står i. Men det jag kände var en längtan efter att kunna tagga ner, slå av, koppla bort – eller på datorsvenska: logga ut.

 

Pappa hade erfarenheter både från manuellt arbete i Valsverket på NJA/SSAB och med tiden manschettuppgifter i produktionsplaneringen på samma företag. Stilla såg han över bordet på sin enfödde son, öppnade sin mun, talade och sade:

Jag förstår vad du menar. Efter tre veckor skulle du illtrivas.

 

Min pappa var en klok pappa. I flera avseenden. Att inte behöva grubbla, fundera, planera, söka utveckla, formulera tankar, brottas hit och dit med visioner och viljor, mål och metoder, drömmar och iskall verklighet – det vore inte hans son. Alltså jag.

 

Men den här veckan...

Den här perioden av året....

 

I övermorgon konfirmeras 41 ungdomar i Älvsby församling. I två gudstjänster rubricerade Mässa med dop och konfirmation. 32 ungdomar (av vilka två döps) i Älvsby kyrka 11.00. 9 stycken (också två som döps) i Vidsel. Veckan har inneburit mycket tid till förberedelser och planering av detta.

 

Innan är det i morgon en Familjegudstjänst med terminsavslutning i Vidsel 16.00 efter det att det varit en Vigsel och ett Dop i Storforsens kapell tidigare under eftermiddagen.

Två Mässor hade jag ansvar för i onsdags. Och en Ungdomssamling som inte blev av då alla gått på fotboll i stället.

 

Förutom dylika operativa uppgifter en massa administration. Huvva! Verksamhetsplan för 2015 som...

 

Här slutar jag förmiddagsskriva på min lediga fredag. Ett par väntade telefonsamtal rörande helgen är nu under skrivandet inkomna. Tur till Återvinningsstationen väntar. Jag återkommer.

 

Nu är det lördag efter lunch och jag återupptar det avbrutna skrivandet.

 

Det blev två svängar till Återvinningen – vi har ju inget släp, inte ens dragkrok – och en tripp till ett förråd för magasinering av vinterdäcken. För att undvika det jag nämnt som mitt problem – att jag aldrig släpper tankar och funderingar – undvek jag medvetet också resten av gårdagen att grubbla ner mig i funderingar av skilda slag. Dålig science-fiction på TV, ett töntigt dataspel, helghandla ost och en del andra livsuppehållande produkter, mer TV blev alltsammans verktyg för att hålla huvudet från arbetsuppgifter eller annat begrubblansvärt.

 

Idag om lördagen kom då mitt återfall. Det betydde gång till Pastorsexp på förmiddagen i akt och mening att förbereda helgens insatser. Vilket gjordes. Ett telefonsamtal kom som flyttade tankarna till en alldeles nyligen till Irak utvisad familj som bott i samhället i sju år – blir anledning att återkomma i den saken! Sedan diverse plock kring framtida uppgifter samt färdigskrivning av detta blogginlägg – som definitivt fick en annan riktning och ett helt annat innehåll än vad jag hade i åtanke när jag inledningsvis satte rubriken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0